För snart tjugo år sedan var jag delägare i en liten snipa, en Saga 20 med det något fantasilösa namnet Saga. När jag tänker tillbaka på det så var det trevligt, speciellt medlemsskapet i Rörstrands båtklubb. Lika mycket tycker jag att det är skönt att inte längre vara båtägare.
Det verkar vara så att när män uppnår en viss ålder så börjar vi fundera på om det inte vore trevligt att bo i en husbåt. Som tanke är det lockande men det finns en orsak att de flesta i världen bor i hus på land, måhända lite tråkigt men praktiskt.
Min bror skämtade en gång och förklarade att det finns en kategori av män som av olika skäl har lite för gott om tid. De har också lite för ont om kvinnor i livet och plötsligt får de för sig att lösningen på alla problem är att skaffa en lite för stor fritidsbåt. De har samtidigt även lite ont om pengar så därför köper de en båt som är i lite för dåligt skick och som kräver en lite större arbetsinsats än de egentligen hade räknat med.
Resonemanget är så klart aningen tillspetsat men visst förstår jag poängen. Samtidigt är det lite beundransvärt när människor kastar sig ut och startar stora projekt mot alla odds.
Samma bror brukar även instämma i resonemanget att om båten hade kostat lika lite och kräva lika lite jobb som man säger till sin fru, då hade det varit värt det. Svårigheten är väl att hitta balansen.
Jag åker gärna färja och jag följer gärna med i andras båtar men när det kommer till att skaffa en egen så står jag nog tillsvidare kvar på kajen.
Guide Levin 