Guide Levin

Efter den stora finalen

Fartfyllt

Jag kommer förhoppningsvis inte att dö närmaste tiden men vi ska ju alla den vägen vandra och det är alltid bra att ha funderat igenom eventuella önskemål när så sker. För många år sedan anmälde jag mig som organdonator, om någon är intresserad så är det fritt fram att plocka det som behövs. I övrigt har jag inte skrivit något testamente, ännu.

Det vore schysst att utan dröjsmål kremeras och spridas för vinden i hyfsad anslutning till platsen där jag kilade vidare. För att förtydliga, omkommer jag i en trafikolycka i en rondell behöver man alltså inte hälla ut mig bland massa bilar men kanske på lämplig plats i närheten? Faller ridån i hemmet kanske de som ska bo där efteråt inte vill ha en massa uthälld aska i sin bostad.

Avslutas livet på jobbet så begrav mig till sjöss. Det normala förfarandet är att frysa ner kroppen tills fartyget kommer till nästa hamn men det går nog att komma runt om man är lite kreativ. Pappersarbete blir det oavsett.

Eventuella ceremonier och ritualer överlåter jag med kallnad och alltmer likstel hand till mina efterlevande. Det är deras stund och inte min.

Ett hett tips

På främmande plats behövs fortfarande en kopp te till kvällen, ibland även snabbnudlar.

Vår lilla vattenkokare har alltid en given plats i packningen. Obegripligt hur andra reser utan.

Morgonpigg nattuggla

Lugn musik för mörka timmar

Jag har alltid gillat att vara vaken på nätterna och sova på förmiddagen. Det är något med nattens möjligheter och morgonens svårigheter som gjort att jag undvikit de tidigare timmarna på dagen.

Dessvärre har jag på senare tid märkt att jag vaknar allt tidigare. Numera är det inte helt ovanligt att jag redan har ätit frukost när det är dags att tvätta vid 11-snåret! Hur ska detta sluta?

Att vara morgonpigg är inte bra för min självbild, hoppas att rytmen återgår till det normala.

Ingen sommar på Sumatra

Häromdagen blev vi, på vinst och förlust, tillfrågade om vi inte skulle följa med på sommarsemester till Sumatra. Djungler och vatten stod på programmet.

Jag har aldrig varit i Indonesien men mina fördomar säger att det är fint men fullt med grönska och ganska många farliga djur. En vildare form av den ordnade tillvaron i Västeuropa.

Dessvärre är sommaren redan ganska fullbokad med jobb och andra åtaganden på hemmaplan så Sumatra får vänta till någon annan gång. Sånt är livet.

Fiffig följeslagare

Det har passerat ett flertal fickknivar genom mina fickor, ibland försvinner de och ibland återfinns de långt senare.

Har man väl börjat att bära en fickkniv till vardags så känner man sig naken och frustrerad utan. De är sällan det bästa redskapet men oftast alldeles tillräckligt för klara klurigheten och gå vidare i tillvaron.

Senaste åren har jag haft en Victorinox Rambler, stor som ett lillfinger och använd dagligen. Jag minns inte var jag köpte den men förmodligen någonstans där fickknivar säljs. Rekommenderas varmt men saknar bladspärr och är lite svår att rengöra, betyget blir därför en stark 4 av 5 problemlösare.

Välkommen hem, Snärtan!

Berätta lite om dig själv för de som inte vet vem du är:

”Jag är en äventyrlig Skoda Fabia Kombi av 2019 års modell som ofta är ute på vift med min maskot Lukas. Jag kom in i familjen när Farfar åkte på skroten efter att motorns styrsystem gav upp.

Vissa tycker säkert att jag är en tråkig töntbil men sånt hör man mest från muskelbilar som sällan lämnar kommunen.”

Nämn en sak som inte många vet?

”Jag har en löstagbar laddbar ficklampa i bakluckan!”

Vad var bäst med bilsemestern till Spanien?

”Andorra har billig bensin och vägarna är väldigt snirkliga, det gällde att hålla alla hjulen på asfalten. Till sist så är det alltid kul att åka färja och sova över nere på bildäcket!”

Vad var sämst?

”Det var någon som tutade ilsket en gång men jag tror att den bilen bara hade en dålig dag”

Har du skickat några vykort?

”Javisst! Min kompis Jeepen, en välutrustad Landrover Defender utanför Stockholm, fick ett vykort. Jag tror att han faktiskt är lite sotis men han tackade artigt.”

Har du några tips till andra som tänker göra en liknande resa?

”Det är egentligen bara att åka men det är nog bra att ha gjort service innan och ha kollat försäkringen så att det inte är något oklart.

Några länder har lite krav på extrasaker man ska ha i bilen men det hittar man ganska lätt på nätet. Vägatlas, filt och en grov resplan är praktiskt men annars löser sig det mesta längs vägen.”

Vad ser du fram emot när du kommer hem?

”Det ska bli skönt med en rejäl tvätt och sen byta till sommardäck. Jag gissar att det första tiden kommer att bli mycket tjôt med grannbilarna på parkeringen, de är ofta intresserade av vart jag tagit vägen.”

Några planer inför framtiden?

”Det har snackats om ett dop i Norge till sommaren men annars inte något konkret. Närmaste tiden blir nog mest vardagsresor och någon utflykt med grannhunden, hon behöver luftas ibland. Tiden går ju fort så snart ska jag väl iväg på jobb också.”

Tack så mycket för alla svar!

”Tack själv! Det är bara trevligt att kunna sprida glädje och inspiration.”

Mycket bök med båt

För snart tjugo år sedan var jag delägare i en liten snipa, en Saga 20 med det något fantasilösa namnet Saga. När jag tänker tillbaka på det så var det trevligt, speciellt medlemsskapet i Rörstrands båtklubb. Lika mycket tycker jag att det är skönt att inte längre vara båtägare.

Det verkar vara så att när män uppnår en viss ålder så börjar vi fundera på om det inte vore trevligt att bo i en husbåt. Som tanke är det lockande men det finns en orsak att de flesta i världen bor i hus på land, måhända lite tråkigt men praktiskt.

Min bror skämtade en gång och förklarade att det finns en kategori av män som av olika skäl har lite för gott om tid. De har också lite för ont om kvinnor i livet och plötsligt får de för sig att lösningen på alla problem är att skaffa en lite för stor fritidsbåt. De har samtidigt även lite ont om pengar så därför köper de en båt som är i lite för dåligt skick och som kräver en lite större arbetsinsats än de egentligen hade räknat med.

Resonemanget är så klart aningen tillspetsat men visst förstår jag poängen. Samtidigt är det lite beundransvärt när människor kastar sig ut och startar stora projekt mot alla odds.

Samma bror brukar även instämma i resonemanget att om båten hade kostat lika lite och kräva lika lite jobb som man säger till sin fru, då hade det varit värt det. Svårigheten är väl att hitta balansen.

Jag åker gärna färja och jag följer gärna med i andras båtar men när det kommer till att skaffa en egen så står jag nog tillsvidare kvar på kajen.

Slut på den inrutade vardagen

Det är inte roligt att vara en som blir upprörd över bilparkeringar men vad ska man göra?

Jag tog körkort sent i livet och väntade länge med att köpa bil. Fortfarande föredrar jag att cykla eller åka spårvagn men eftersom jag bor i stadsdelen som kollektivtrafiken ignorerade och vädergudarna glömde så behöver man av och till bil för att klara vardagen någorlunda smärtfritt.

Till en början använde jag bilpool men efter att priset höjdes och utbudet blev sämre så valde jag att köpa en begagnad bil istället. Trots detta upplever jag inte mig själv som en fanatisk bilist, i perioder är jag faktiskt ganska trött på bilar.

Till hösten är det dags att plocka kommunala miljöpoäng! Våra hyrda parkeringsplatser kommer att sägas upp och ersättas med tillståndsparkering. Inte längre några egna målade rutor utanför vårt hus, istället kan vi leta efter en ledig plats någonstans i hela området varje gång vi kommer hem.

När jag flyttade till Göteborg var den allmänna uppfattningen att fastän stans politiska ledning och tjänstemän var ganska odemokratiska och korrupta så gjorde de oftast något bra för invånarna, därför valdes de om av gammal vana. Kanske var det hanteringen av trängselskatten som öppnade ögonen för folk, numera verkar i alla fall den välvilliga inställningen vara som bortblåst…

Det är inte omöjligt att framöver används vår gamla parkeringsplats som praktexempel i en hurtig reklamfilm om hur stan är hållbar och attraktiv för folk med sotarmössa.

Göteborg, du ska vara den trevliga och lite avvikande staden som kryssar genom livet lite gôtt. Här bygger vi bilar och tittar åt andra hållet när verkligheten gör sig påmind. Varför måste du reta upp folk i onödan?

Långrandigt riddaräventyr

Man ser oftast smart ut när man läser tjocka böcker.

Denna tegelsten orkade jag inte slutföra

Don Quijote av Miguel de Cervantes var dock inte värd ansträngningen, efter att ha tröskat mig igenom en fjärdedel så gav jag till sist upp.

Handlingen är på tok för utdragen och förutsägbar. Det gör att betyget endast blir 2 av 5 lansar.

Desto roligare var det faktiskt att besöka platsen där romanen utspelar sig!

Lunchrusning i Rya skog

När man är gräsänkling så är det alltid välkommet när grannhundarna tar ut en på vädring i närområdet. Den här gången bar det av till Rya skog på klafsig lunchpromenad.