Det säljs kanske fortfarande biljetter till The End of Oak Street.
Ett maskhål i tidsrymden förflyttar ett vanligt villaområde några hundra miljoner år bakåt, detta medför strul och som biobesökare får man många dinosaurier för pengarna. Manusförfattarens husdjurspreferenser framgår tydligt, en familjehund blir hjälte och alla medverkande katter uppätna.
Jag åt ganska mycket lakrits till filmen.
Mölndals fotoklubbs fotomaraton var trevligt och förvånansvärt mentalt ansträngande.
Sensommarens regnskurar bidrog till klurigheten att få till åtta passande bilder på fyra timmar men jag är nöjd med resultatet av min nybörjarinsats!
Vinnaren utses i mitten av november.
Smuts och misär i New York under det sena 40-talet, mycket intriger och lite historiska utvikningar, om detta och lite till handlar Gangsterns klagan av Ray Celestin.
Vädret är snöigt och folk verkar trötta. Korrupta poliser smyger runt knuten och till råga på allt saknas en massa pengar från en maffiaboss. Till sist blir det mycket pang-pang. Romanen är lättläst men även lättglömd och därför blir betyget 3 av 5 yrkesmord.
Det laglydiga livet verkar lättare.
Jag har sträckläst den självbiografiska Belle de Jour: en eskortflickas öden och äventyr av Brooke Magnanti.
Utan att överdriva, vi har levt olika liv.
Den sevärda belgiska dokumentären Empire of Dust skildrar ett kinesiskt vägreparationsprojekt i Demokratiska republiken Kongo.
Till sjöss kan sysslor ta förbryllande lång tid, det känns lite tröstande att situationen är snarlik iland.
Vart man än befinner sig så är tålamod tröttande.
Klas Östergrens Renegater tog sin tid.
Romanen ingår i trilogin som började med Gentlemen. Mycket handlar om intrigerna i Svenska Akademien. Överlag flyter det en bra rytm genom hela boken trots ett mastigt parti i mitten som är ganska svårläst. Betyget landar på 4 av 5 ovädrade frackar.
Jag förstår författarens vilja att lämna kultureliten, det verkar vara ett ansträngande gäng.
När jag förköpte endagsbiljetten till årets Way Out West-festival så hade programmet ännu inte presenterats. Jag chansade på att fredagen skulle vara den lämpligaste dagen, jag tror att jag gissade rätt.
Upplevelsen kan sammanfattas som effektiv och dyr. Vädret var perfekt. Gästerna var städade och nyduschade. Köerna var korta, allt fanns i appen och inget var överraskande. Grisen i säcken visade sig ha 3 av 5 knorrar.
Nordsjön är ett norskt drama om ett stort jordskred ute till havs, oljeinstallationer skadas och allt går illa.
Rollerna är platta. Handlingen är lite väl orealistisk och ganska förutsägbar. Stämningen hade kunnat livats upp med hjälp av en stor haj eller bläckfisk men sådana vidunder saknas helt så slutbetyget får bli 1 av 5 oljefläckar.
Vilken tur att det fanns chips i köksskåpet.
Rättviks Classic Car Week var en välbesökt och trevlig folkfest.
Vi åt langos och beundrade åkdonen, vissa var mer pedantskötta än andra.
Alla verkade ha kul i det fina vädret och det var väl det viktigaste.
Av och till hör jag den nämnas, nu har även jag läst Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga.
Denna klassiker utspelar sig kring värmländska småbyar för tvåhundra år sedan. Huvudpersonen är en avsatt präst och väldigt mycket händer kring honom, dessutom smyger björnar och vargar runt husknutarna.
Språket är visserligen ganska modernt men dialogerna aningen långrandiga. Kanske har historien tappat sin relevans och därför blir betyget idag endast 3 av 5 bruksmiljöer.
Allt var inte bättre förr.
