Vissa fåglar har det jobbigare än andra.
Netflixserien Penguin Town handlar om sydafrikanska pingviner som flyttar iland i en kuststad för att lägga ägg. Det blir konflikter, dråpliga dramor och tragiska öden. Inte alla överlever till säsongen är slut men trots detta bjuds vi på en lagom sevärd historia utan större sensmoral.
Betyget blir 3 av 5 klumpiga vingflax.
(Tack till min fästmö för titeln!)
Vi trotsade det orangea vårvädret och gick på Svenska revyn, fast på bio.
Det var lite kyligt och halvfullt i salongen men på duken hände desto mer: Två akter sång, bensprattel och klädbyten. Även om skämten ibland kunde vara aningen Stockholmscentrerade så fanns där något för alla och efteråt gick vi nöjda ut i stormrusket.
Betyget fick bli 4 av 5 avblåsta hattar.
Jag behövde en ny bok till nattduksbordet och spontanköpte The Notebook av Roland Allen.
Läsaren bjuds på intressanta historier om kända anteckningsböcker, loggböcker och dess brukare.
Byråkrati och affärsbokföring, personliga skildringar av upptäcktsresor och skapandet av klassiska konstverk, författaren tar upp mer därtill och lyckas göra det hyfsat intressant. Upplägget är bra och urvalet tillräckligt snävt så betyget blir 4 av 5 kontorsvaruförråd.
Jag fortsätter att fylla mina spiralblock.
Efter en rejäl tepaus bänkade vi oss framför Stadsteaterns uppsättning av klassikern Stolthet och fördom. Vad kunde gå fel?
Faktum var att ingenting gick fel! Föreställningen var välspelad, scenografin var innovativ och publiken var nöjd.
En lyckad kväll, helt enkelt.
Jag har tidigare läst en annan bok av Ray Celestin, den här gången blev det Yxmannen.
Som tidigare så bjuds det även här på mustiga miljöer och seriemord med jazztema. Det är tydliga roller, skurken är skurkig och hjälten sympatisk. Vädret är i varierande grad dåligt och korrupta strukturer frodas i skuggorna, betyget blir 4 av 5 skrynkliga kostymer.
Jag förstår att detta blev en storsäljare!
Svärmoster och hennes man fyllde jämnt, det firade vi med att besöka middagsshowen på Park Lane, långt upp på Avenyn.
Trerättersmenyn var helt okej, ljudet var aningen burkigt men artisterna hade entusiasm så det räckte och blev över!
Alla var nöjda.
I Danmarksfärjans reception spontanköpte jag Väninnorna på Nordiska Kompaniet av Ruth Kvarnström-Jones.
Denna uppföljare till boken om Grand Hotel är i liknande stuk och böckernas handlingar hakar i varandra. Vi bjuds på lagom dramatiska personhistorier i fonden av världskrig och pandemi. Dessvärre är rollfigurerna lite väl platta och som läsare blir det småputtrigt men utan större överraskningar, betyget blir därför blott 3 av 5 skinnhandskar.
Bra underlag för filmatisering?
Jag har av någon oklar anledning alltid haft ett gott öga till New Orleans. Det är en väldigt trevlig stad som jag gärna återbesöker.
Hemma i Göteborg, långt från de franska kvarteren, fick vi pulsa genom snösmockan för att komma fram till med Louisiana Avenues konsert.
Bandet var för oss okänt så besöket blev på vinst och förlust. Många hade trotsat kylan och det blev en varm stämning, även utan långkalsonger. Fullt drag på scenen och lagom långt program men kanske lite svårflörtad publik gör att betyget blir 3 av 5 mässingstut.
Det är svårt att få till karneval mitt i mörkaste vintern men vi gjorde vårt bästa!
Kiosklitteratur brukar vara kul. Den gäckande skuggan av Dashiell Hammett kanske inte egentligen borde räknas till genren men oavsett så har denna hundraåriga historia inte åldrats väl.
Gillar man hårdkokta män och hispiga kvinnor som drinkar konstant, från frukost och framåt, då är detta boken att traggla sig igenom. Skummisar finns, merparten ljuger och spelar dubbelt. Det hade kunnat bli bra men på något sätt tappades tråden och betyget blir därför endast 2 av 5 genialiska privatdetektiver.
Den kanske gör sig bättre som film?
Ofrivilligt komisk och lite för bombastisk, dessutom saknas Frau Blucher i senaste versionen av Frankenstein.
En halvtimme ointressanta specialeffekter hade nog kunnat klippas bort. Efter lång väntan kom eftertexterna och slutbetyget fastställs till 2 av 5 ylande vargar.
Tur att detta inte är en dokumentär.
Guide Levin 