Häromhelgen var det stormigt.

Grannhunden vinglade till och gårdsflaggan lämnade stången.
Tur att det inte blev värre.
Häromhelgen var det stormigt.

Grannhunden vinglade till och gårdsflaggan lämnade stången.
Tur att det inte blev värre.
Människor och duvor verkar leva i hyfsad harmoni.

Tydliga svarta fält nertill och inga vita halsfläckar gör att det är ganska lätt att artbestämma stadsduvor som en klippduva.
Katter anser att de smakar fågel.
Tecknen är små men entydiga.



Våren står för dörren!
Det tog ett tag innan jag kunde artbestämma det buttra sällskapet vid hållplatsen.


Större mås med röd näbbfläck och skära ben tyder på gråtrutar, hamnkvarterens huliganer.
För ett drygt år sedan fick en sjunken fiskebåt relingen över ytan, nu var det dags för restaurangbåten bredvid.



Även denna gång hade många åskådare samlats för kommentera.
Det börjar bli gott om lediga kajplatser.

Storbritannien är ett välskyltat land.
Mölndalsåns morgonmöte avlöpte lugnt.


Familjen Vigg, med sina karaktäristiska nacktofsar, såg pigg ut. Ingen andnöd.
Oväntat en kväll surrade telefonen till, familjen hade fått en TV-kändis.

Pappa Christer provocerades av Emma Molin i Bäst i test1 men ”skepparkransmannen” klarade sig med bravur!
Min gamla kompis har skaffat höns!
Efter många år i förortsdjungeln så bor han nu med familjen på egen gård, jag hoppas att grannrävarna är snälla.
Det var inte alltid bättre förr.




Vanligtvis välunderrättade källor har sagt att det var ett kvarts sekel sedan det här huset stambyttes, gissningsvis installerades avloppens plastdetaljer då.
Det börjar märkas.