Jag har sett många industriområden men detta i Dordrechts utkanter var bland de charmigare.












Överlag kändes platsen lite övergiven men förmodligen var verksamheterna bara påskstängda.
Till vardags är det nog full fart.
Jag har sett många industriområden men detta i Dordrechts utkanter var bland de charmigare.












Överlag kändes platsen lite övergiven men förmodligen var verksamheterna bara påskstängda.
Till vardags är det nog full fart.
Ett band vars musik jag ofta nynnar på är Cake.
Av och till kollar jag om de har någon inplanerad spelning i Europa men än så länge verkar de hålla sig i Nordamerika.
Jag kanske får åka till dem istället.
Vår chromecast gav upp, istället för att vänta på att den skulle reparera sig själv så klippte jag den i småbitar. I samma veva sjöng vår gamla ointelligenta TV på sista versen. En ersättare behövde införskaffas.




Än så länge är vi mycket nöjda med köpet av vår smarta TV! Den kan allt och lite till.
Nu håller vi tummarna för att världen producerar något sevärt, på sistone har det nämligen varit lite sisådär på den fronten…
Lagom till att jag själv anlände så hade även våren kommit till Rotterdam.













Arkitekturen är ganska ocharmig men jag tycker nog att det är en trevlig stad ändå.
Allt kan ju inte vara sockersött.
Bibliotikarier har alltid gjort mig aningen nervös men nu har jag återigen lämnat ett inköpsförslag på en bok som jag vill låna.

Ibland blir de inköpta, ibland inte.
Det värsta man kan få är ett nej.
Vi kan ju inte laga ordentlig mat utan belysning och köksfläktlampan var trasig.




Jag försökte att vara energieffektiv men hittade ingen modern LED-lampa. Det fick bli en halogenbaserad miljöbov istället.
Man kan inte lyckas med allt.
I väntan på att Sami fick sin nya kamera så var han sugen på att prova min.








Vi tog en skymningspromenad i närområdet.
Alla bilder ovan är tagna av honom!
De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel av Ruth Kvarnström-Jones är medryckande och lättläst.

Som tidigare stockholmare så har jag ju ganska bra koll på miljöerna även om jag faktiskt aldrig har varit inne på hotellet ifråga. Intrigen är lagom svår och det är inte alltför många personer inblandade, betyget blir därför 5 av 5 kristallkronor.
Jag hoppas att uppföljaren är lika bra.
Vi har varit kattvakt.






Alla överlevde, soffan inkluderad.
Mitt uppdrag som facklig kontaktperson är inte särskilt betungande.



Varje år har vi medlemsrepresentanter en konferens, oftast på förbundskansliet ute i den småtrista Stockholmsförorten Skarpnäck.
Även i år blev det givande och trevligt. Vi fräschade upp våra kunskaper i juridik, lärde oss förhandlingsknep samt åt god gemensam middag.
En väl avvägd blandning av nytta, nöje och allmänt umgänge!