Vi har varit kattvakt.






Alla överlevde, soffan inkluderad.
Vi har varit kattvakt.






Alla överlevde, soffan inkluderad.
Mitt uppdrag som facklig kontaktperson är inte särskilt betungande.



Varje år har vi medlemsrepresentanter en konferens, oftast på förbundskansliet ute i den småtrista Stockholmsförorten Skarpnäck.
Även i år blev det givande och trevligt. Vi fräschade upp våra kunskaper i juridik, lärde oss förhandlingsknep samt åt god gemensam middag.
En väl avvägd blandning av nytta, nöje och allmänt umgänge!
Veckan i Stockholm gick ganska fort.











Bortsett från umgänge med släkt och vänner så hann vi med konsert, standupshow, museibesök, några promenader samt sovmorgon.
Det var vi väl värda.
Alltför sällan möter man hästar i vardagen, när jag väl gör det så har jag för vana att hälsa.

De brukar uppskatta en kortare pratstund.
Ibland biter de mig i fingrarna.
Vad vore tillvaron utan grunkor som plötsligt slutar att fungera?



Den vore förmodligen lite enklare.
Igår var jag på fastlandet för att lämna en påse med smörjoljeprover. Fettisdagen till ära fick jag en semla för besväret!
På vägen hem köpte jag ost och en badrumsvåg. I självscanningskassan blev jag utvald för slumpmässig kontroll men klarade mig galant utan anmärkning! Fick varken bokmärke eller medalj.
Snart kommer sambon och innan dess bör jag klippa mig. Bråda dagar.
För någon månad sedan åkte vi på en veckas solsemester till den lilla staden Santa Maria på Kap Verde. Upplägget var charter, hotell med frukost, inte all inclusive.





















Vi hade bra väder om än lite blåsigt, gatuhundarna var trevliga och maten helt okej. Det fanns inte särskilt mycket att se och göra utöver att promenera runt för att sedan ta en paus på lämplig uteservering. En dag hyrde vi cyklar och såg vad som fanns utanför staden, det var inte så mycket där heller.
Sammantaget är vi mycket nöjda med resan men har väl ingen större längtan till att återvända, det finns andra ställen att besöka.
Jag vet inte hur långt jag kom när jag småsprang inne i Klaipeda hamn men det tog ungefär fyrtio minuter.



Överlag var det väldigt stilla. Underlaget var isigt och på ett ställe tror jag att jag såg en hare. Två muttrande vakter hejdade mig när jag kom flåsande iförd reflexväst men de nöjde sig med en snabb genombläddring av mitt pass.
Jag tror inte att de är så vana vid hurtigheter.
Kanske lite oväntat men jag tog för några år sedan faktiskt sportdykcertifikat, både det grundläggande och det lite mer avancerade.

Det betyder inte att jag faktiskt dyker nämnvärt ofta. Jag fryser lätt, förbrukar för mycket luft och har överlag dålig simteknik, dessutom tycker jag att det är för många grejor att hålla reda på.

Gissningsvis kan jag nog med lite repetition lära mig allt ovanstående och utvecklas till en hyfsad dykare men i väntan på det duger oftast snorkling fint, det mesta som finns att se brukar ligga nära ytan ändå.
Svärmor gav oss en rejäl båtbyggsats i plywood.

Jag har av olika orsaker inte lagt ner ens en minut på ihopmonteringen men satsen verkar ha varit välgjord och lagom utmanande för personer med normalt tålamod.
Kul grej men man kanske inte ska sjösätta sin nya båt utan flytväst nära till hands?