Slut på den inrutade vardagen

Det är inte roligt att vara en som blir upprörd över bilparkeringar men vad ska man göra?

Plats 310, det är där man hör hemma

Jag tog körkort sent i livet och väntade länge med att köpa bil. Fortfarande föredrar jag att cykla eller åka spårvagn men eftersom jag bor i stadsdelen som kollektivtrafiken ignorerade och vädergudarna glömde så behöver man av och till bil för att klara vardagen någorlunda smärtfritt.

Till en början använde jag bilpool men efter att priset höjdes och utbudet blev sämre så valde jag att köpa en begagnad bil istället. Trots detta upplever jag inte mig själv som en fanatisk bilist, i perioder är jag faktiskt ganska trött på bilar.

Dåliga nyheter

Till hösten är det dags att plocka kommunala miljöpoäng! Våra hyrda parkeringsplatser kommer att sägas upp och ersättas med tillståndsparkering. Inte längre några egna målade rutor utanför vårt hus, istället kan vi leta efter en ledig plats någonstans i hela området varje gång vi kommer hem.

Granne letar parkering

När jag flyttade till Göteborg var den allmänna uppfattningen att fastän stans politiska ledning och tjänstemän var ganska odemokratiska och korrupta så gjorde de oftast något bra för invånarna, därför valdes de om av gammal vana. Kanske var det hanteringen av trängselskatten som öppnade ögonen för folk, numera verkar i alla fall den välvilliga inställningen vara som bortblåst…

Det är inte omöjligt att framöver används vår gamla parkeringsplats som praktexempel i en hurtig reklamfilm om hur stan är hållbar och attraktiv för folk med sotarmössa.

Göteborg, du ska vara den trevliga och lite avvikande staden som kryssar genom livet lite gôtt. Här bygger vi bilar och tittar åt andra hållet när verkligheten gör sig påmind. Varför måste du reta upp folk i onödan?

Lunchrusning i Rya skog

Bra med skylt

När man är gräsänkling så är det alltid välkommet när grannhundarna tar ut en på vädring i närområdet. Den här gången bar det av till Rya skog på klafsig lunchpromenad.

Väl hemkommen så var det hög tid att jaga ut fiskmåsarna från lägenheten och förbereda middagen.

Vägbom upphittad

Slarvigt gömd vägbom

Under sensommaren stal någon långfingrad buse en helt okej vägbom från ett vägarbete i det närliggande villaområdet.

Godset gömdes provisoriskt i buskaget vid vår parkeringsplats & har legat där sedan dess.

Återfås mot beskrivning.

Det elektriska låssystemet, en modern skräckhistoria

Liten nyckel välter ofta stort lugn

Det var en gång ett bostadsområde på Hisingen, hyfsat centralt beläget men få visste var det låg. Dess invånare puttrade på med sina vanliga liv och allt var som det alltid varit.

Plötsligt damp det ner en fråga i brevlådorna, skulle det vara intressant med införande av ett modernt elektroniskt låssystem? Redigt folk, mig själv medräknad, skakade unisont på huvudet och betraktade oroat sina hederliga metallnycklar. Nä du, det är vi inte intresserade av…

Någonstans på andra sidan staden satt dock en kommunal tjänstemannakatt med halsband av diamant, vit i pälsen och lömsk uppsyn. Vildarna skulle faktiskt baxas in i fållan och då blir det elektroniska lås, vare sig de vill det eller ej. Här har vi minsann en upphandlad lösning i jakt på ett problem!

Förtvivlan uppstod, på gården diskuterades om någon hade en högaffel. Någon månad senare anlände framtiden i små skåpbilar, det borrades och drogs kablage trots bläng bakom gardinerna. Lappar sattes upp i porten och alla berörda fick infinna sig hos bovärden för att med mössan i hand kvittera ut sina plastbrickor.

Undertecknad försökte motvilligt men hurtigt hålla humöret uppe, man vill ju inte framstå som en gamlis som skäller på moln och ungdomar i gymnastikskor. Är det inte lite Södra Älvstranden att såga allt nytt, borde inte vi Hisingar ute på pionjärmarken vara lite mer öppna för möjligheterna? Nähä, inte det.

Att säga att det kokade i grannskapet vore en överdrift men det sjöd åtminstone, armhåren restes när det nya apphelvetet kom på tal. Porttelefonen, måste den lägga på när man låser upp ifrån lägenheten? Borta är de sorglösa dagar då man kunde smygtvätta utan bokning!

Få saker är dock så förutsägbara som den västkustska uppgivenheten inför en överlägsen motståndare. Fastlands-Nemesis vann striden om låssystemet, gissningsvis firades det med halstrad torskkind på en röd sammetskudde.

De boende resignerade allt eftersom, började återigen prata regnväder & Västlänk. Livet återgick sakta till det normala bortsett från den ständigt gnagande oron; vad händer när ryssen kommer & strömmen försvinner?