Att hålla distanskurser är inte lätt men Gabi Belle lyckas bra med detta seminarium om allt som är fel med skandalföretaget Airbnb.
Snärtigt upplägg, tydligt förklarat och medryckande engagemang gör att denna folkbildningsinsats får 5 av 5 småtrötta grannar.
Skinny Dip av Carl Hiaasen är en ganska rolig historia om en hämndlysten kvinna som gör livet surt för sin make efter att han kastat henne överbord från ett kryssningsfartyg.
Bra fart och lagom komplicerad handling i trovärdiga miljöer gör att betyget blir 5 av 5 magplask!
The Blonde Identity av Ally Carter är en romantisk spänninghistoria med komisk underton om en kvinna som vaknar upp i ett snöigt Paris, utan minne men med en massa skurkar och hemliga agenter i hälarna. Förvecklingar uppstår.
Detta är väl inte den djupaste romanen men smårolig och lagom fartfylld. Miljöskildringarna är bra men ett lite väl tunt persongalleri gör att betyget hamnar på 3 av 5 dråpliga fall från höga höjder.
Det sägs att man helst inte bör veta hur korv tillverkas, detsamma gäller nog faktiskt all snabbmat.
Snabbmatslandet av Eric Schlosser var en omtalad bok när den gavs ut runt millennieskiftet och trots att den numera har några år på nacken så är den fortfarande läsvärd.
För den någorlunda cyniskt lagda läsaren kommer inte så många chockartade avslöjanden men boken är välskriven och innehåller mycket matnyttiga fakta som kanske inte bör diskuteras vid middagsbordet. Betyget blir 4 av 5 ledsna kossor.
Jag har ibland lekt med tanken på att flytta ut i skogen, bland massa träd. Det hade nog varit nyttigt. Anledningen till att detta inte blivit verklighet är bedömningen att jag nog inte skulle trivas någon längre tid och att jag överlag försöker undvika allahanda problem.
Romanen Reap av Eric Rickstad handlar just om ett liv ute i skogen och den är ganska tragisk. Fattigdom, illegal cannabisodling, våld och till råga på allt genomgående ruggigt väder.
Bra miljöskildringar och en rimlig handling samt föredömligt korta kapitel men lite väl mycket dialektala uttryck gör att betyget blir 3 av 5 gropiga grusvägar.
Kanske lika bra att hålla sig till tättbebyggt område ändå.
Det finns mycket tragik i folkhemmet och om detta handlar romanen ”Var och en för sig” av Jens Ganman.
Faktum är att formen inte är en deckare och det är ju uppfriskande bara det! Föredömligt korta kapitel och lagom med handling gör att betyget blir 5 av 5 sömnlösa nätter.
Dags att kolla in hans övriga produktion.
Netflix-serien Banditer handlar om en brokig grupp mexikanska småbrottslingar och en arkeolog som ger sig ut på skattjakt, såklart uppstår förvecklingar längs vägen.
Manuset är ganska tunnt och inte helt logiskt alla gånger men handlingen är i perioder ganska rolig och medryckande. Betyget landar därför på 3 av 5 skattkartor.
För första gången har jag besökt Way Out West-festivalen, den var helt okej.
På sina ställen så kändes området i Slottsskogen som en vernissage över käcka konferensrumsidéer och scenprogrammet hade nog räckt att fördelas på två dagar istället för tre.
Bra flöde i barerna och publiken var glad men det på sina platser ganska sunkiga området och en generell avsaknad av prisvärdhet gör att betyget endast blir två av fem trötta fötter.
När sommarkvällarna blir kortare kan man gå på gratis utomhusbio.
Den här kvällen visades The Greatest Showman, en musikal som jag redan tidigare hade sett men som visade sig vara bra även den här gången.
Vädret var aningen kylslaget men campingstol, filt och bra stämning gjorde susen!
Uppdaterat: La till en länk till arrangören.
Det är somrigt med livemusik utomhus i anrik miljö.
Ola Aurell är en aningen obskyr trubadur från kranskommunen som dessvärre är lite förbisedd, kanske därför hans konsert inte var helt fullsatt. Lite kort, lite för tidigt på kvällen men allt genomfördes med bravur så betyget blir 4 av 5 städade fniss.
