När det kommer till lastbärare så har ju alla sina egna favoriter.

Jag har alltid varit svag för ISO-containrar, de kan användas till mycket.
När det kommer till lastbärare så har ju alla sina egna favoriter.

Jag har alltid varit svag för ISO-containrar, de kan användas till mycket.
Världen är full av bôs.

Utan vardagssläng blir även en lagom stor lägenhet snabbt för liten.
På broräcken finner man av och till hänglås med bortslängda nycklar. De är ditsatta som en romantisk gest och jag tycker att det är ett trivsamt fenomen.



När jag ser ett kodlås monterat så brukar jag fundera på hur vissa turturduvor resonerar, det framstår som lite ogenomtänkt eller rentav veligt.
Första gången jag la märke till ett gatubibliotek var i norra Amsterdam, sedan dess har jag hållit ögonen öppna.



Konceptet är väldigt enkelt. Någon eldsjäl bygger en någorlunda väderskyddat bokskåp och sedan används det av omgivningen för att dela på begagnade böcker.
Jag har sett dem i källare och soprum, i en hiss, några färjor, otaliga hotellfoajéer samt i villahäckar och på torg världen över. Det är ett mycket trevligt fenomen och jag använder dem flitigt för att hitta något nytt att läsa.
Bra med eldsjälar som förgyller det allmänna rummet.
Det är praktiskt att bygga en stad längs med en älv, människor gillar att bo vid vatten. Dessvärre stöter invånarna ofta på svårigheter när de ska ta sig över älven på ett smidigt sätt.
Broar i all ära men ofta föredrar jag att åka färja. För några år sedan fanns det en högt uppsatt person i Göteborg som envisades med att försöka klämma in en linbana i varenda stadsbyggnadsprojekt som passerade kontoret, än så länge har den dock inte blivit av och tur är väl kanske det.






Kombinerar man en bro, en färja och en linbana så får man den fantastiska grejen hängfärja. Det är en transportlösning som är så kul att åka att om den byggdes i Sverige så skulle färdbevisen behöva säljas på Systembolaget. Biscayabron utanför spanska Bilbao har biljettautomater istället och det funkar lika bra, kanske lite bättre.
Väl värt ett besök om man är i närområdet!
Min arbetshäst sedan kanske 10 år tillbaka är en treväxlad damcykel i 30-årsåldern. Låset är original och jag är mig veterligen andra användaren, min sambos mormor var den första.

För att smidigt kunna kånka matkassar och annat så har fartvidundret efterhand utrustats med mjölkback på pakethållaren, korg framtill och centralstöd. Däcken är punkteringsresistenta och slangarna har bilventil för att kunna fylla luft på bensinmackar.
Batteridrivna lampor, reflexer, trampor samt ringklocka har bytts genom åren och ramen är namnmärkt med en dymoremsa. Mobilhållaren på styret används högst någon gång om året men är synnerligen praktisk när man vill använda mobilen som navigator.
Som vardagsmotion och för småtransporter är cykeln oslagbar. Folk blir dessutom imponerade av att man trotsar vädret och de eviga vägarbetena. Vi har rullat många mil genom åren och jag räknar med många fler!

Vår kära robotdammsugare Brööli, en kolerisk Neato D6, har gjort livet enklare och lägenheten långt mycket renare.


Till vardags bor han under sängen men tre gånger i veckan stånkar han omkring och knuffar på lösa föremål. Katter, fiskmåsar och grannhundar håller sig på behörigt avstånd.
Med jämna mellanrum tjuter han ifrån och vill att vi ska rensa filtret. När han tycker att han är färdig så rullar han tillbaka till laddstationen och skickar ett nöjt meddelande via appen.
Ibland slarvar han men vi har överseende med det, han hör till familjen och man kan inte kräva att han ska vara på topp hela tiden.
…så nu ger man väl fan i politiken
ur ”Pessimistkonsulten” av Ronny Eriksson
och låter folk få tycka vad de vill,
för inte är det någon mening
att slåss i nån förening.
Nä, det tjänar ändå ingenting till
Jag var en gång ganska politiskt intresserad men sen ebbade det ut. I ungefär samma veva slutade jag att hoppa in som röstmottagare när det var dags för allmänna val.
Politiska partier idag är inte så mycket av idébaserade grupperingar som söker förbättringar. De är mer kampanjorganisationer för enskilda individers strävan efter inflytande. Att ta makten blir första prioritet, vad man sen ska använda den till tar man allt eftersom.

Att kryssa en lämplig person är därför viktigare än att välja rätt parti. I bästa fall hittar man någon att lita på. I värsta fall så var människan skogstokig och då kanske det är lika bra att denne hamnade i Europaparlamentet så att vederbörande inte kan orsaka så mycket skada på hemmaplan.
Nåväl, nu är förhoppningsvis cirkusen över för den här gången och livet kan återgå till det normala!
En grej jag har funderat på är att i framtiden driva en vingård, problemet att jag inte är särskilt intresserad av vin. Tanken på att odla vin och förädla är lite lockande men bör man inte ha någon sorts passion för själva slutprodukten? Det kanske bara är bra om man har en viss distans till det.
Jag har verkligen försökt att lära mig grunderna och smaka runt men landar alltid i att det smakar väl ganska likartat. Vissa hittar toner av fyrverkerier och solnedgångar när de smakar på vin men jag tycker att det liksom smakar väl gott och inte så mycket mer.
En grej jag gillar skarpt med vin är glasen de serveras i. Det är snyggt med hög fot och de har ofta en schysst svepande form, speciellt så har jag en viss fäbless för tulpanglas. En schysst vinöppnare är också kul att fingra på.
På något sätt är det här lite knepigt. Jag är vuxen, jag passar ganska bra i basker och jag har inga problem att babbla hål i huvudet på folk. Vin som livsstil borde passa mig perfekt men av någon anledning så klickar vi inte.
Som tur är så finns det oftast öl istället.
Få saker är så olämpliga i sociala sammanhang som att somna. Jag är expert på området.
Ibland kan jag tycka att sättet som vi umgås på i Sverige är knepigt. Man blir ofta bjuden på mat, gott men gärna lite för mycket. Man sitter stilla längre perioder i slutna utrymmen, fullt rimligt med tanke på vädret. Man konverserar om lagom okontroversiella ämnen, vi är på gott och ont präglade av vår konsensuskultur.
Placera mig lite övermätt i ett någorlunda varmt vardagsrum, gärna med lite nedsatt belysning och en bekväm soffa. Ögonlocken blir tunga och jag somnar som om jag skulle in på en operation. Inte så uppskattat av omgivningen.

Det är dock lite klurigt att hitta en väg ut ur ett sådant system utan att antingen väcka förargelse eller att undvika medverkan. Ett sätt är att bälga i sig stora mängder kaffe, ett annat sätt är att röra på sig.
Promenad med fikapauser, en väg framåt?