Kategori: Övrigt

En sak som gett min omvärld mycket huvudbry genom åren är att jag aldrig har haft ett konto på Facebook.

Jag erkänner glatt att jag hade helt fel om Facebook, jag var övertygad om att det skulle vara en dagsslända och en totalflopp men så blev det uppenbarligen inte. Anledningen till detta var ju så klart deras sätt att marknadsföra sig i början.

För att nå en funktion i ett socialt nätverk så måste man ha nått en viss grad av uppslutning. Om ingen du känner har en amatörradio så spelar det ingen roll hur mycket du sänder, dina bekanta kommer aldrig att höra dig. Bjuder du folk på middag via fax så lär du numera få äta ensam. För att Facebook snabbt skulle nå många potentiella användare så byggde de in en funktion som jag avskydde.

En användare kunde lätt massimportera e-postadresser från sitt e-postkonto och därefter skicka ut en inbjudan till dessa adresser med frågan om jag som mottagare var intresserad av att bli ”vän” med dem, på Facebook. Accepterade man inbjudan så fick man frågan om man ville bjuda in andra från sin adressbok och sedan var lavinen i full gång.

Jag jobbade vid den här tiden på Sveavägen i Stockholm och tillbringade en ganska stor del av min vardag med att skicka e-post. Utöver telefon så var det via e-post man kommunicerade med leverantörer, kunder och inte minst allmänheten. Plötsligt började vänförfrågningar från alla möjliga som på något sätt hade haft kontakt med min e-postadress forsa in.

Hela världen tycktes från en dag till en annan vilja bli vän med mig på någon ny hemsida som hette Facebook. Eftersom jag i ungefär samma veva bytte jobb två gånger och dessutom startade upp en sidoverksamhet så öste det även in förfrågningar på mitt privata e-postkonto. Ganska snabbt la jag in dessa mail i spamfiltret och jag förutsatte så klart att resten av mänskligheten gjorde likadant. Där hade jag fel, användarbasen växte och blev gigantisk.

På utsidan stod jag kvar och skakade på huvudet.

Som ung vuxen i Stockholm kring IT-yran runt millennieskiftet så hade jag så klart bekanta som jobbade med ”data”. Flera av dessa sysslade med de webcommunities som redan fanns och som drevs av de i Stockholm då stora företagen Spray och Passagen. MySpace hade tidigare varit en utländsk nischkonkurrent inom musikankdammen men varför övergavs alla dessa tjänster till förmån för Facebook?

Facebook var vid den här tiden inte en särskilt mycket bättre tjänst men den var annorlunda, på gott och ont.

En skådespelare tolkar en rollfigur medans en deltagare i en dokusåpa agerar som sig själv. Publiken förstår förhoppningsvis detta och bedömer skeendet därefter. På ett traditionellt webcommunity så var det ganska okej att Diego de la Vegas användaridentitet var ”Zorro – den maskerade hämnaren” men på Facebook så förväntas han helt enkelt vara enbart Diego, aristokraten med den döva butlern och allt vad det innebär av verkliga förpliktelser och sånt.

I takt med att internet växte upp och blev totalintegrerat i vår vardag så försvann samtidigt stora delar av lekfullheten och möjligheten till att testa andra identiteter än sin vanliga. När jag gick på Chalmers mellan 2007-2011 hade vi interna e-postlistor, några gånger roade jag mig med att skicka ut mail till hela klassen med identiteten ”Helga Levin, Jonas’ mamma”. Hade jag gjort något liknande i dagens nätmiljö? Tveksamt.

Blir det lika roligt när alla bara är sig själva hela tiden, med sociala koder, normer och allt? Nej, men det är otroligt mycket enklare att reglera och inte minst kommersialisera. En Zorro kan uppenbarligen aldrig ställas till svars för sitt agerande, fråga kommendant García, men däremot behöver säkert Diego de la Vega köpa ny diskmaskin, teckna hästförsäkring och inte minst delta i skvallergrupper om grannskapet.

Jag brukar tjata om att det enda som är bättre än den perfekta lösningen är den standardiserade lösningen. När Facebook då de facto blev en världsstandard inom många områden, varför ändrade jag mig inte och skaffade ett konto på Facebook som alla andra?

Svaret är enkelt: Jag är i vissa avseenden på tok för tjurskallig för mitt eget bästa.