En välkänd musikal om ett välkänt krig, det är Miss Saigon.
Överlag var föreställningen bra. Scenografin var maffig och det var ett bra tryck. I perioder var det lite svårt att höra vad som sjöngs så betyget blir 3 av 5 neonskyltar.
Oavsett, det blev en trevlig kväll och det är ju det som räknas!
Det var oväntat men allt har ett slut och så även livslängden för vår gamla spis.
Ett försök att rutinkoka kvällste löste ut plötsligt jordfelsbrytaren, lägenheten blev svart. Under spislocket såg vi inget uppenbart fel. Fastighetsskötaren ryckte ut och dödförklarade hela klabbet såsom obsolet. En splitter ny ersättare beställdes och levererades oväntat snabbt av en man med elektrisk magasinskärra.
Vips, så har köket nu glashäll och varmluftsugn. Det går nog att laga mat på en sådan också!
Vid tolvslaget gäller det att imponera på grannarna.
Det säljs rejälare kaboomkakor men ikväll nöjer vi oss med denna.
Gott nytt år!
Hasardspel är tämligen ointressant men Ballad of a Small Player blev trots detta en skapligt hyfsad rulle.
Handlingen är lagomt småklurig. Filmen är inspelad i intressanta miljöer och jag var stundtals smått sugen på att besöka Macao men ganska snart förpassades känslan till glömskan, betyget blir endast 3 av 5 marker.
Andra kan ha andra åsikter men jag behöver inte se om den.
Vi hade nog tur på vägen till Norge, inga hungriga björnar stoppade bussen.
Kvällen innan julafton bjöds vi på skandinavisk julmiddag hos svärkusinerna i Oslos utkant. Lagom till TVns uppesittarkväll tog vi en promenad i många branta backar, det var vi ganska ensamma om.
Vädret var minusgradigt på julaftonsmorgonen när vi tog tåget till svärmosters familj i Moss. Julen varade hela dagen, vi åt mycket mat och öppnade många klappar. Kvällen var sen när vi kom tillbaka till hotellet.
Oslos innestad verkade ganska nedstängd på juldagen men vi ramlade på något sorts juljippo med marknadsbodar och vilsna turister. Hemresan löpte fint även den, varken björnar eller halkolyckor störde tidtabellen.
Mellandagarna får bli lugnare.
I dessa sena tider hjälper många tomten på traven.
Trots besök på flera julmarknader är önskelistan svår att uppfylla.
Det blir nog ingen ponny i år heller.
Jag gillar julbelysning.
Korta dagar och blötan tränger in överallt, glada färger gör rugget mer hanterligt.
Snart är det januari!
Oavsett årstid, jag kan inte rekommendera ljumskbråck.
En imponerande snabbt inplanerad och smidigt genomförd titthålsoperation senare syns endast tre småsår på magens nedersida, inuti fick dock självkänslan sig en törn. Tillfrisknandet lunkar på enligt plan men under en knapp vecka kunde jag varken böja mig eller lyfta. Omgivningen fick assistera överseende.
Kortare pauser från arbetslivets duktighet är säkert bra för själen men jag är ovan vid att skrota runt och fylla i sjukskrivningsblanketter. Nåja, någon vecka eller två till, sen är nog tillvaron tillbaka till det normala!
Det finns charmigare industrimiljöer än de kring Humberside flygplats.
Folk kommer nog hit av andra orsaker än promenader.
Ett klassiskt pojkboksäventyr är inte att förakta. Björnön av Alistair MacLean är en lättläst bok att läsa under filt med tekopp till hands.
Historien om ett filmbolag som tar en gammal båt upp till Björnön innehåller hejdlöst supande i dåligt väder. En putslustig läkare är hjälten i detta agentdrama där folk förgiftas och blir nedslagna till höger och vänster. Dessvärre är det är svårt att hålla isär alla inblandade och betyget blir därför 3 av 5 snödrivor.
Det skrivs inte sådana här historier längre, kanske finns det en orsak.
