Här sågs varken haj eller val

Sista veckan på högsäsongen passade vi på att cykla lite längs Göta kanal.

Jag hade läst på nätet att man numera kunde åka med cykeln på pendeltåg hela vägen från Göteborg till Töreboda! Det verkade som en bra utgångspunkt.

Första etappen går mellan Töreboda och Sjötorp. Det är en trevlig sträcka med vacker utsikt över kanalen och omgivningarna, så här års ganska stilla. Vi lunchfikade i Lyrestad och där kom även resans enda regnskur.

Väl framme i ett ganska stilla Sjötorp övernattade vi på ett pensionat med fräscht rum och knöliga sängar. Till middag åt vi friterad Vänergös.

Planen för andra dagen var att cykla tillbaka, passera Töreboda och sedan vidare en bit av andra etappen till Tåtorp. Till en början gick det bra.

Dessvärre började min cykel att protestera. På kort tid ramlade framlampan av, växelvajern brast och framhjulet fick punktering. Detta åtgärdades provisoriskt och fältmässigt men för att inte fresta lyckan ytterligare så vände vi tillbaka mot Töreboda och tåget hem igen.

Färdknäpp

Dagen efter kändes det i benen. Överlag var det en bra utflykt, lagom utmanande och genomförbar med minimala förberedelser. Rekommenderas varmt.

(Vi har redan pratat om att återkomma nästa år!)

Hemlagad lampa

Innan man ger upp och köper en ny så kan man ju alltid göra ett försök att laga sin glappande cykellamp.

Inget ljus i sikte

En separat träskärbräda som inte används för livsmedel är ett bra hobbyunderlägg, småpryttlar läggs i kantskårorna istället för att försvinna.

Huslig hurts

Verktyg hjälper inte om de finns utom räckhåll, våra ligger i en lagom uppmärkt hurts.

Efter isärplockning, rengöring och ihopmontering så funkar nu lampan som den ska. Förmodligen var det smuts som orsakade strulet.

Fjäder mot fladder

För några år sedan bytte jag till centralstöd på cykeln, jag ville kunna lasta tyngre utan att den välte när jag parkerade.

Liten lösning på litet problem

Överlag var jag väldigt nöjd över centralstödet men framhjulet hängde i luften och slängde lite väl mycket åt sidorna. Till sist monterade jag en dragfjäder mellan framgaffel och ram.

Fladdret löst!

Röda faran, en skramlig trotjänare

Min arbetshäst sedan kanske 10 år tillbaka är en treväxlad damcykel i 30-årsåldern. Låset är original och jag är mig veterligen andra användaren, min sambos mormor var den första.

Parkerad i fint kvarter på södra Hisingen

För att smidigt kunna kånka matkassar och annat så har fartvidundret efterhand utrustats med mjölkback på pakethållaren, korg framtill och centralstöd. Däcken är punkteringsresistenta och slangarna har bilventil för att kunna fylla luft på bensinmackar.

Batteridrivna lampor, reflexer, trampor samt ringklocka har bytts genom åren och ramen är namnmärkt med en dymoremsa. Mobilhållaren på styret används högst någon gång om året men är synnerligen praktisk när man vill använda mobilen som navigator.

Som vardagsmotion och för småtransporter är cykeln oslagbar. Folk blir dessutom imponerade av att man trotsar vädret och de eviga vägarbetena. Vi har rullat många mil genom åren och jag räknar med många fler!