Pärligt vin för svin

En grej jag har funderat på är att i framtiden driva en vingård, problemet att jag inte är särskilt intresserad av vin. Tanken på att odla vin och förädla är lite lockande men bör man inte ha någon sorts passion för själva slutprodukten? Det kanske bara är bra om man har en viss distans till det.

Folk har olika smak

Jag har verkligen försökt att lära mig grunderna och smaka runt men landar alltid i att det smakar väl ganska likartat. Vissa hittar toner av fyrverkerier och solnedgångar när de smakar på vin men jag tycker att det liksom smakar väl gott och inte så mycket mer.

En grej jag gillar skarpt med vin är glasen de serveras i. Det är snyggt med hög fot och de har ofta en schysst svepande form, speciellt så har jag en viss fäbless för tulpanglas. En schysst vinöppnare är också kul att fingra på.

På något sätt är det här lite knepigt. Jag är vuxen, jag passar ganska bra i basker och jag har inga problem att babbla hål i huvudet på folk. Vin som livsstil borde passa mig perfekt men av någon anledning så klickar vi inte.

Som tur är så finns det oftast öl istället.

Inte bara konvalecentdricka

Passar i alla väder

Earl Grey, jasmin eller Lapsang. Det finns många bra tesorter men dessa mina favoriter. Bäst är lösvikt från snofsaffär bryggd i kanna men jag klarar mig ofta gott med engångspåsar.

Rött te innehåller inte blad från teplantan och är enligt mig därför per definition inte ett te utan en brygd på rooibos, den distinktionen verkar jag dock vara ganska ensam om att upprätthålla. Själv är jag inte särskilt förtjust i rött te men folk får väl dricka vad de vill.

Jag har aldrig förstått människor som inte gillar te, det som är så gott…