När man är aningen längre tid ombord på ett fartyg så behöver man fylla på förråden.
Ombord finns det ofta ett system som kallas slop chest, eller på svenska slabb. Detta är ett mindre varulager med personliga förbrukningsartiklar som man hämtar och skriver upp på en lista. Kostnaden för ens köp dras sedan av på lönen.
Choklad från Marabou är populärt bland den filippinska besättningen. Den tas med hem vid avmönstringen som souvenir, enligt uppgift inte för att det är så fantastisk kvalitet utan mest för att det är kul med utländska varor i hemlandet. Tobak säljs endast under färd mellan två länder eftersom det då blir befriat från punktskatter.
Dagens sjöfart är på gott och ont långt mer uppstyrd än vad ryktena säger. Starköl finns till försäljning på allt färre fartyg, främst för att undvika att folk dricker för mycket men även för att externa aktörer såsom kunder tycker att det överlag är olämpligt.
Oftast är det skepparen som sköter slabben och det är väl också orsaken till att inte alla rederier fortsätter med slabb. I längden blir det dyrt att betala skepparlöner för att inventera godispåsar, enklare då att antingen göra allt gratis eller att avskaffa det helt.
Även om jag inte är någon större kund så är det praktiskt och trevligt att möjligheten finns. Det finns roligare saker man kan göra på sin lediga tid än att behöva springa iland för att akutköpa tandkräm.
Guide Levin 