Efter en längre tid på samma plats så blir man till slut hemmablind.
Muntre skotten Steve Marsh har stannat till i Göteborg en trevlig försommardag och blivit helt golvad över stadens skönhet. Själv har buttre jag gått runt och muttrat om att stan är ett råkallt bakvatten, utan glädje men fullt av motvind och sura fiskmåsar.
Finns det något bortom Ramberget, bortom blommorna på gården och sången på Florens trubadurkvällar, något jag missat? Kanske det.
