Jag hade varken särskilt mycket fördomar eller förkunskaper men Manchester var en trevlig stad.
Den är tättbebyggd med en salig blandning av moderna och gamla hus, bakom många hörn finns det något intressant att titta på. Vårt besök var mitt i sommaren och det märktes att man inte är van vid höga temperaturer, det hade varit trevligt med några skuggande träd här och var.
Jag trivdes dock och återkommer gärna!
Vi hade pratat om det länge men till slut gjorde vi slag i saken!
Inuti vår hyrda narrowboat Happy Wren var det trångt men mysigt. Man färdas som snabbast i rask gånghastighet men ibland betydligt långsammare. Den var ganska trögstyrd och lite av ett vindfång men efter någon timme fick vi kläm på hur man skulle köra smidigt. Ordentligt tjockt stål i skrovet är förlåtande när man ofrånkomligt bumpar i här och var.
Det var en fin och bekväm båt, inredningen var som en spatiös husbil med tillhörande begränsade resurser av el, gas, vatten samt toalettank. Hyrfirman hade skrivit en mycket bra pärm med instruktioner kring allt man undrade över och lite till.
Vi körde främst Llangollenkanalen genom gränstrakterna mellan England och Wales, systemet är välskyltat och med hjälp av guideboken så visste vi alltid var vi befann oss. Med jämna mellanrum passerade vi gamla broar och pittoreska småbyar med trevliga pubar.
Vissa delar av kanalerna är väldigt tomma och andra har mycket trafik, uppskattningsvis hälften av de resande båtarna var hyrbåtar som vår. Det fanns gott om gräsänder utan trafikvett.
Slussning var något som vi var tveksamma inför men det gick hur smidigt som helst, bara man tar det lugnt och jobbar någorlunda samordnat. Överlag är det mycket praktiskt att inte vara ensam ombord, den andra som inte kör kan då göra annat, såsom koka kaffe eller spana efter svanar.
Kanalen slingrar sig fram med en variation som gör att det inte blir tråkigt. Det finns mycket att imponeras över.
Den här delen av världen är ju känd för sin varierande väderlek men vi hade nog tur. Överlag var det molnigt, ca 20 grader på dagen och svalare på natten, någon nattlig regnskur lättade upp. Helt enkelt optimalt väder för den här sortens aktivitet.
Kanalkryssning passar i stort sett alla, man bör dock vara hyfsat rörlig och kanske inte alltför tjock. Överlag verkade de flesta vara lite medelålders och folk var artiga så det var ett himla hejande och småprat. Trevligt!
Detta blev inte precis en lågprissemester men jag tyckte att det var prisvärt och ibland måste man spendera för att uppleva. Vi kommer gärna tillbaka och kör en annan kanal!
Det var fint flaneringsväder så vi gick på vandring i Trädgårdsföreningen, mitt i stan.
Vi fick uppleva det mesta som var värt att se och lärde oss något nytt, även den här dagen. Guiden gjorde sin första tur men hon klarade sig fint med hjälp av stödlappar och gott humör.
Det är lite synd att hundarna måste stanna utanför en sådan fin park, de hade nog också trivts därinne.
Någon helg om året bjuder närliggande Aeroseum in till flyghelg, med något för hela familjen.
Vädret var väldigt blåsigt men trots detta var det stor uppslutning och bra stämning.
Helt klart värt ett återbesök!
Ibland är det lämpligt att lämna hemmet och åka på expedition bortom det absoluta närområdet.
Kvarnen i Hyssna var stängd när vi besökte den. Överlag var det ganska lite flöde i forsen, det har varit en torr vår.
I Kinna fanns en jättestor garnbutik och en lagom stor häststaty med vingar.
Gräne gruva hade inga besökare förutom vi själva men däremot en trollutställning samt trevlig promenadstig.
Ute i kranskommunerna kan man möta både pendeltåg och A-traktor!
Det finns mycket att se, när man håller ögonen öppna.
I grund och botten är jag inte särskilt bilintresserad, det är ju dock svårt att förneka att gamla åk är mycket finare än dagens tråkiga lådor som är hyfsat bränslesnåla och bara fungerar.
Nellie’s diner i Sjövik hade bilträff, man kan lugnt säga att det var stor uppslutning. Parkeringarna var fulla med gamla bilar och människor, maten tog slut.
Det kurrade i magen, vi åkte vidare.
Den timmeslånga turen med amfibiebussåkeriet Oceanbus är en uppfriskande sorts sightseeing av det ovanligare slaget.
Det iögonfallande målade fordonet stånkar sig igenom ett försomrigt Göteborg till Klippan där det raskt plaskar ner i vattnet. Periodvis är det trångt på gatorna i eftermiddagsrusningen. Ett kort varv på älven senare kravlar det sig upp och kör och tillbaka mot starten utanför Stora teatern.
Både guiden och busskaptenen verkar veta vad de gör. Berättelserna är lagom lättsamt med göteborgska ordvitsar. Vädret var fint och alla verkade nöjda med resan!
Jag åker gärna amfibiebuss igen, kanske i Stockholm?
Sällan ser man leoparder i svenska skogar.
Sannolikheten är större när man besöker Nordens Ark men även där gömmer djurens sig bra, hägnen är stora och varierade vilket gör det knepigt att hitta dem.
Hade jag vistats i parken ensam så hade jag nog blivit uppäten redan efter en kvart. Alexandra har dock ett bra öga för att hitta djur i blandad terräng så vi överlevde besöket utan minsta skråma.
Många dramaserier handlar om mord i lantliga idyller.
Kanske har det mördats många i Hunnebostrand, här fanns det nämligen inte särskilt mycket folk på bygden i mitten av maj.
Hoppas att skurken blir infångad till sist.
De börjar tidigt, strax innan kl 07 testar de musiken utanför hotellfönstret i Moss.
Det årliga firandet av Norges grundlagsdag den 17 maj är en folklig tillställning med trevlig stämning. De flesta är finklädda och många bär folkdräkter. Flaggor överallt.
Vårligt paradväder också!
Guide Levin 