Bibliotikarier har alltid gjort mig aningen nervös men nu har jag återigen lämnat ett inköpsförslag på en bok som jag vill låna.

Ibland blir de inköpta, ibland inte.
Det värsta man kan få är ett nej.
Bibliotikarier har alltid gjort mig aningen nervös men nu har jag återigen lämnat ett inköpsförslag på en bok som jag vill låna.

Ibland blir de inköpta, ibland inte.
Det värsta man kan få är ett nej.
De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel av Ruth Kvarnström-Jones är medryckande och lättläst.

Som tidigare stockholmare så har jag ju ganska bra koll på miljöerna även om jag faktiskt aldrig har varit inne på hotellet ifråga. Intrigen är lagom svår och det är inte alltför många personer inblandade, betyget blir därför 5 av 5 kristallkronor.
Jag hoppas att uppföljaren är lika bra.
Efter en sen indisk lunch så var jag lite däst när vi väl kom till Globen för att se Thåströms industriblues.


Våra platser längst fram på första balkongen var bra, bortsett från en ledstång tvärs över synfältet. Ljudet var dessvärre lite oskarpt, ljusshowen däremot ovanligt innovativ och publiken jämnårig med artisten.
Det är svårt att vara profet i sin egen hemstad men jag tycker att han lyckades bra med det ändå. I längden kändes dock framträdandet lite oinspirerat så betyget blir 3 av 5 hipsterhattar.
Trevlig kväll, oavsett!
De vilda detektiverna av Robert Bolaño utspelar sig främst i Mexico City men även på andra platser.

Synnerligen rörig bok med oklar handling. Massor av olika unga poeter som flackar omkring och lider i största allmänhet. På något märkligt sätt blir det ändå aldrig riktigt läsvärt, jag gav upp efter 550 sidor och betyget hamnar därför på endast 1 av 5 slitna kavajer.
Jag är nog för korkad för sånt här.
Jag har besökt stand up comedy-showen i Södermalmspuben Big Bens källare.

Väl medvetna om riskerna med att sitta långt fram så parkerade vi oss längst bak.
Scenprogrammet var dessvärre inte särskilt roligt. Några spridda fniss hördes från publiken och en synnerligen klämkäck konferencier resulterar i betyget 2 av 5 mikrofoner.
Det är strongt att försöka, det måste man ändå ge dem.
De senaste åren har det blivit populärt att kånka runt dricksvatten i påfyllbara flaskor och muggar.

Det är väl överlag sunt att folk inte köper dyrt och onödigt mineralvatten, speciellt när vi har så pass bra kranvatten.
Det är nog inte alls sunt att gå några steg för långt och utveckla tvångssyndrom, varken kring vattnet eller flaskan som innehåller det.
Å andra sidan blir det ju bra tv och vem gillar inte bra tv?
Två pistoler är kanske inte Klas Östergrens mest kända roman.

Detta periodvis rafflande kostymdrama i hovlig miljö och medelhavsexil tappar ibland farten, det är också kanske lite för många personer inblandade. Annars är det intressant och lagom spännande så betyget blir 3 av 5 gamla pottskåp.
Bra som reselektyr på flyg!
Det finns ju en dansk film som heter En runda till. Den handlar om några lärare som utforskar tesen att människan är skapt med en halv promille alkohol för lite i kroppen.

Jag har inte sett filmen men däremot teaterpjäsen som baseras på den! Bra gestaltning, lagom lång men kanske lite fantasilös dekor gör att betyget blir 4 av 5 snapsglas.
Behöver inte ses om.
Det var ett tag sedan sist men det är ju lika roligt varje gång som det kommer en ny Wallace & Gromit-film.
Den senaste filmen, Hämnden har vingar, är lika välgjord som de tidigare. Många bra detaljer och lagom lång men lite förutsägbar gör att betyget landar på 4 av 5 tekannor.
Hoppas att det kommer mera.