Netflixfilmen Holiday in the Wild är en julfilm av det mycket förutsägbara slaget.
Från storstadsdjungeln till stora stäppen
Med ett synnerligen svagt manus och oengagerade skådespelare så är det svårt att bli nöjd men vi bjuds frikostigt på olika elefantbaserade scener och det gör att betyget blir hela 2 av 5 safaritält.
En amerikanskt gammal holländsk väderkvarn med tillhörande såg hotas av ett skurkigt fastighetsbolag som vill bygga hotell och hela bygden blir ledsna. Som tur är så händer något och ordningen återställs till det normala. Alla nöjda.
Manuset haltar en smula. Väderkvarnar är ju alltid ett säkert kort i många sammanhang men den totala frånvaron av hästar gör att betyget endast blir 2 av 5 dekorativt målade träskor.
Inte minst pandemin lärde oss att det är bra att vara förberedd på det oväntade och det är ju bra att även denna broschyr uppdateras med jämna mellanrum. Bra tips och tydliga illustrationer gör att betyget blir 4 av 5 konservburkar.
Vi håller tummarna för att det kommer att gå bra framöver.
Efter en längre tid på samma plats så blir man till slut hemmablind.
Idelt imponerad
Muntre skotten Steve Marsh har stannat till i Göteborg en trevlig försommardag och blivit helt golvad över stadens skönhet. Själv har buttre jag gått runt och muttrat om att stan är ett råkallt bakvatten, utan glädje men fullt av motvind och sura fiskmåsar.
Finns det något bortom Ramberget, bortom blommorna på gården och sången på Florens trubadurkvällar, något jag missat? Kanske det.
Av och till ramlar man över berättelser som för en stund får en att vilja bli jazzpianist, ett yrke som jag nog inte hade passat i.
Rejäla bokstäver
Gentlemen av Klas Östergren är lättläst och har ett bra flyt. Handlingen är hyfsat trovärdig och miljöskildringarna likaså. Emellanåt är det lite väl mycket ung-vuxen-ångest men ändå blir betyget 5 av 5 dystra paradvåningar.
I sinom tid så kommer jag nog även att läsa nästa bok i serien.
Varför fastnade jag för just den nordirländska rockgruppen Therapy?? Ingen aning.
Gjorde inte de bara en skiva på 90-talet och deras största hit var en cover? Nja, jo. De gjorde ju fler skivor och de hade väl fler hits men visst är det skivan Troublegum och låten Diane som alla minns. Eller rättare, som några få minns, däribland jag.
Något måste man ju dock företa sig emellanåt och jag åkte själv 2016 till Amsterdam enkom för att se just Therapy? på Melkweg. Var det en bra konsert? Jovars. Jag hade ingen aning om att spelningen skulle vara akustisk. Publiken satt ner och få ungdomar syntes till, utom jag själv då.
Det är mycket som är märkligt i tillvaron men på något sätt tuffar detta band på och det är ju kul i sig.
När man är dagledig i perioder kan man göra saker när andra jobbar. På något sätt så medför detta ofta att man klumpas ihop med pensionärer, vare sig det var planerat eller ej.
Fullsatt till sista bord
Vem kunde ana att en lunchföreställning med mogna schlagers samtidigt som man serveras kålpudding skulle vara en sådan veritabel gamlismagnet? Stadsteatern gjorde sitt bästa och showen var habil men lite tradigt mellansnack och snålt tilltagen kaffekanna drog ner betyget till 3 av 5 örhängen.
Skinny Dip av Carl Hiaasen är en ganska rolig historia om en hämndlysten kvinna som gör livet surt för sin make efter att han kastat henne överbord från ett kryssningsfartyg.
Bra fart och lagom komplicerad handling i trovärdiga miljöer gör att betyget blir 5 av 5 magplask!