De senaste åren har det blivit populärt att kånka runt dricksvatten i påfyllbara flaskor och muggar.
Det är väl överlag sunt att folk inte köper dyrt och onödigt mineralvatten, speciellt när vi har så pass bra kranvatten.
Det är nog inte alls sunt att gå några steg för långt och utveckla tvångssyndrom, varken kring vattnet eller flaskan som innehåller det.
Å andra sidan blir det ju bra tv och vem gillar inte bra tv?
Två pistoler är kanske inte Klas Östergrens mest kända roman.
Detta periodvis rafflande kostymdrama i hovlig miljö och medelhavsexil tappar ibland farten, det är också kanske lite för många personer inblandade. Annars är det intressant och lagom spännande så betyget blir 3 av 5 gamla pottskåp.
Bra som reselektyr på flyg!
Det finns ju en dansk film som heter En runda till. Den handlar om några lärare som utforskar tesen att människan är skapt med en halv promille alkohol för lite i kroppen.
Jag har inte sett filmen men däremot teaterpjäsen som baseras på den! Bra gestaltning, lagom lång men kanske lite fantasilös dekor gör att betyget blir 4 av 5 snapsglas.
Behöver inte ses om.
Med ett nytt år kommer en ny väggkalender att ha på kylskåpet!
Årets version kommer från Oslo och är gjord av sambokusinen Rebecca Calder. Stilren och praktisk.
Säljs dessvärre inte där kalendrar säljs utan direkt från konstnärinnan själv, via Facebook eller Instagram.
Det var ett tag sedan sist men det är ju lika roligt varje gång som det kommer en ny Wallace & Gromit-film.
Den senaste filmen, Hämnden har vingar, är lika välgjord som de tidigare. Många bra detaljer och lagom lång men lite förutsägbar gör att betyget landar på 4 av 5 tekannor.
Hoppas att det kommer mera.
Ibland när det görs en nyinspelning av en äldre film så kan det lätt bli lite blodfattigt och tandlöst.
Den nya versionen av vampyrklassikern Nosferatu är dock en habil skräckhistoria, trots ett gammalt manus så fattar man tugget i ett nafs.
Det är snyggt filmat och lagom många karaktärer att hålla reda på men lite väl långdraget gör att betyget landar på 4 av 5 kistor.
Nu när man fått blodad tand så kanske det är dags att återse originalet?
Man ska inte förringa brukslitteratur av kioskmodell, emellertid bör den kanske inte tas på fullt allvar.
”Stygg… och snygg!” av Leslie Kelly kretsar kring en föräldralös bartender som får reda på att hon eventuellt är arvtagare till en stor förmögenhet, en rik ungkarl råkar också befinna sig i händelsernas centrum och då går det ju som det går.
Bra inlevelse och tydligt språk kan dessvärre inte bära den något tunna intrigen och faktumet att den är aningen förutsägbar gör att betyget blir endast 2 av 3 5 suktande blickar.
Uppdatering: korrigerade ett skrivfel, skalan går till 5, inte 3
Juveler försvinner på äldreboende, pensionerad änkling anlitas som privatspanare, om detta handlar Netflixserien A Man on the Inside.
Allt är så klart inte så lätt när man är ovan, överlag är det en småtrevlig historia men utan riktiga toppar eller dalar. En allmän känsla av trevligt tidsfördriv utan större eftersmak gör att betyget blir 3 av 5 stela leder.
Netflixfilmen Holiday in the Wild är en julfilm av det mycket förutsägbara slaget.
Med ett synnerligen svagt manus och oengagerade skådespelare så är det svårt att bli nöjd men vi bjuds frikostigt på olika elefantbaserade scener och det gör att betyget blir hela 2 av 5 safaritält.
Christmas on Windmill Way är en ganska blek film som sänds i jultider.
En amerikanskt gammal holländsk väderkvarn med tillhörande såg hotas av ett skurkigt fastighetsbolag som vill bygga hotell och hela bygden blir ledsna. Som tur är så händer något och ordningen återställs till det normala. Alla nöjda.
Manuset haltar en smula. Väderkvarnar är ju alltid ett säkert kort i många sammanhang men den totala frånvaron av hästar gör att betyget endast blir 2 av 5 dekorativt målade träskor.
Guide Levin 