Veckan i Stockholm gick ganska fort.











Bortsett från umgänge med släkt och vänner så hann vi med konsert, standupshow, museibesök, några promenader samt sovmorgon.
Det var vi väl värda.
Veckan i Stockholm gick ganska fort.











Bortsett från umgänge med släkt och vänner så hann vi med konsert, standupshow, museibesök, några promenader samt sovmorgon.
Det var vi väl värda.
Innan man ger upp och köper en ny så kan man ju alltid göra ett försök att laga sin glappande cykellamp.

En separat träskärbräda som inte används för livsmedel är ett bra hobbyunderlägg, småpryttlar läggs i kantskårorna istället för att försvinna.

Verktyg hjälper inte om de finns utom räckhåll, våra ligger i en lagom uppmärkt hurts.
Efter isärplockning, rengöring och ihopmontering så funkar nu lampan som den ska. Förmodligen var det smuts som orsakade strulet.
Efter en sen indisk lunch så var jag lite däst när vi väl kom till Globen för att se Thåströms industriblues.


Våra platser längst fram på första balkongen var bra, bortsett från en ledstång tvärs över synfältet. Ljudet var dessvärre lite oskarpt, ljusshowen däremot ovanligt innovativ och publiken jämnårig med artisten.
Det är svårt att vara profet i sin egen hemstad men jag tycker att han lyckades bra med det ändå. I längden kändes dock framträdandet lite oinspirerat så betyget blir 3 av 5 hipsterhattar.
Trevlig kväll, oavsett!
Det var mycket länge sedan jag var på Tekniska museet, ett återbesök var verkligen på tiden.






Man bör nog lägga en heldag för att få valuta för pengarna, det gjorde vi. Utställningarna är genomtänkta och lagom intressanta. Det finns något för alla.
Undrar när man själv är färdig för museum, det är nog snarare än man tror.
Jag har fyllt år, igen.






Hur man än vänder och vrider så var det en trevlig dag!
Fylla år borde man göra oftare.
De vilda detektiverna av Robert Bolaño utspelar sig främst i Mexico City men även på andra platser.

Synnerligen rörig bok med oklar handling. Massor av olika unga poeter som flackar omkring och lider i största allmänhet. På något märkligt sätt blir det ändå aldrig riktigt läsvärt, jag gav upp efter 550 sidor och betyget hamnar därför på endast 1 av 5 slitna kavajer.
Jag är nog för korkad för sånt här.
Alltför sällan möter man hästar i vardagen, när jag väl gör det så har jag för vana att hälsa.

De brukar uppskatta en kortare pratstund.
Ibland biter de mig i fingrarna.
Vad vore tillvaron utan grunkor som plötsligt slutar att fungera?



Den vore förmodligen lite enklare.
Jag har besökt stand up comedy-showen i Södermalmspuben Big Bens källare.

Väl medvetna om riskerna med att sitta långt fram så parkerade vi oss längst bak.
Scenprogrammet var dessvärre inte särskilt roligt. Några spridda fniss hördes från publiken och en synnerligen klämkäck konferencier resulterar i betyget 2 av 5 mikrofoner.
Det är strongt att försöka, det måste man ändå ge dem.
Man vänder ryggen till en stund och plötsligt är lägenheten full av oknytt.





Tur i oturen, denna gången var det inte skorpioner, eller kvigor.