Det är viktigt att stödja det lokala näringslivet.

Snärtan tankar såklart helst redigt och prisvärt, exempelvis hos Oljeshejkerna Johnsson i Hindås.
Deras fikautbud lämnar dessvärre övrigt att önska.
Det är viktigt att stödja det lokala näringslivet.

Snärtan tankar såklart helst redigt och prisvärt, exempelvis hos Oljeshejkerna Johnsson i Hindås.
Deras fikautbud lämnar dessvärre övrigt att önska.
De senaste åren har det blivit populärt att kånka runt dricksvatten i påfyllbara flaskor och muggar.

Det är väl överlag sunt att folk inte köper dyrt och onödigt mineralvatten, speciellt när vi har så pass bra kranvatten.
Det är nog inte alls sunt att gå några steg för långt och utveckla tvångssyndrom, varken kring vattnet eller flaskan som innehåller det.
Å andra sidan blir det ju bra tv och vem gillar inte bra tv?
Det är sällan som man ser en svensk trådbuss.

De finns tydligen i Landskrona.
Gissar att de är svårstulna.
Igår var jag på fastlandet för att lämna en påse med smörjoljeprover. Fettisdagen till ära fick jag en semla för besväret!
På vägen hem köpte jag ost och en badrumsvåg. I självscanningskassan blev jag utvald för slumpmässig kontroll men klarade mig galant utan anmärkning! Fick varken bokmärke eller medalj.
Snart kommer sambon och innan dess bör jag klippa mig. Bråda dagar.
Det är mycket oklart i världen idag.




Här utanför Landskrona är det också oklart, fast i luften.
Vi får se när dimman lättar.
Alla behöver någon att se upp till, även om denne bara är tecknad och tryckt på en metallplatta.

Levnadsglade Elefun, skapad av Rob Snow, är på väg mot nya äventyr men lämnar sällan vår hall.
Han vet vad som är viktigt.
För någon månad sedan åkte vi på en veckas solsemester till den lilla staden Santa Maria på Kap Verde. Upplägget var charter, hotell med frukost, inte all inclusive.





















Vi hade bra väder om än lite blåsigt, gatuhundarna var trevliga och maten helt okej. Det fanns inte särskilt mycket att se och göra utöver att promenera runt för att sedan ta en paus på lämplig uteservering. En dag hyrde vi cyklar och såg vad som fanns utanför staden, det var inte så mycket där heller.
Sammantaget är vi mycket nöjda med resan men har väl ingen större längtan till att återvända, det finns andra ställen att besöka.
Jag vet inte hur långt jag kom när jag småsprang inne i Klaipeda hamn men det tog ungefär fyrtio minuter.



Överlag var det väldigt stilla. Underlaget var isigt och på ett ställe tror jag att jag såg en hare. Två muttrande vakter hejdade mig när jag kom flåsande iförd reflexväst men de nöjde sig med en snabb genombläddring av mitt pass.
Jag tror inte att de är så vana vid hurtigheter.
Ibland är verkligheten ruskigt nära dikten.
Själva hade vi häromdagen besök av en livs levande vampyr! Istället för att dricka vårt blod så gick han med på att ta Johannas chokladkaka, den som hon skulle få som tack för att hon varit blomvakt.

Tur att ingen skadades i tumultet.
Kanske lite oväntat men jag tog för några år sedan faktiskt sportdykcertifikat, både det grundläggande och det lite mer avancerade.

Det betyder inte att jag faktiskt dyker nämnvärt ofta. Jag fryser lätt, förbrukar för mycket luft och har överlag dålig simteknik, dessutom tycker jag att det är för många grejor att hålla reda på.

Gissningsvis kan jag nog med lite repetition lära mig allt ovanstående och utvecklas till en hyfsad dykare men i väntan på det duger oftast snorkling fint, det mesta som finns att se brukar ligga nära ytan ändå.