Häromveckan besökte min äldsta storebror Göteborg för att gå på den kombinerade Båtmässan & Dykmässan. Vår spontana känsla var att det var ganska tunnsått med utställare & inte så mycket folk som tidigare år. Kanske ett tecken i tiden, lågkonjunktur & allt?
Det blev knappt något köpt på mässan men vi tog varsin semla på stan efteråt, kaféet var knôkfullt så det kanske bara har blivit omodernt med båtliv?
Spiondramor i all ära, de brukar vara sig lika. I grund och botten gäller det även Slöa hästar av Mick Herron. Romanen handlar om en grupp avdankade spioner som blivit åsidosatta men som nu ska göra revansch, ett inte helt udda upplägg.
Är handlingen realistisk? Ingen aning, jag är inte i den branschen. Bra persongalleri? Jovars. Är boken medryckande och läsvärd? Ja, det vill jag säga. Får den hela fem lösnäsor i betyg? Nej, det blir nog en stark trea.
Det finns olika sätt att ta sig till och från jobbet, den här gången började resan hem med en mindre servicebåt från en av Göteborgs inre ankarplatser.
Någon gång vore det kul att istället åka helikopter, snöskoter, ubåt eller svävare. Håller tummarna för det framöver.
Det är inte alla dagar man är i Wilhelmshaven och det är inte heller alla dagar som vi läktrar över lasten till ett tyskt örlogsfartyg vid namn Frankfurt am Main.
Den här dagen var dock en sådan dag.
Romansviten i fem delar om hjältinnan Klitty upplevde jag som medialt omtalad när den gavs ut. Trevligt att den faktiskt kom i tryck & inte stannade på idéstadiet, många bra koncept blir ju dessvärre aldrig verklighet.
Jag har visserligen bara läst ”Klitty – ett rymdäventyr” som är den sista boken i serien men överlag så måste jag dessvärre säga att den känns lite för oredigerad. Visst, oförutsägbar & kul på sina ställen men ibland känns det som att författarinnan mest ansträngt sig för att få in så många oanständiga ord per rad som möjligt snarare än att få till en bra helhet.
Boken var nog roligare att skriva än att läsa, därför får den bara betyget 2 av 5 rymdraketer.
Den danska energimetropolen Esbjerg hade jag aldrig varit i förut. En gång på genomresa hade jag tänkt att stanna till för att spana in stället men det blev inte av. Stan är säkert livad på sommaren men den här måndagskvällen i januari något år senare var det mest ödsligt & dimmigt.
De ruffiga hamnkvarteren saknade skrålande sjömän & ingen drack ond saft.
Visst, med GPS i mobilen så blir man inte charmigt turistvilsen & det är lite oäventyrligt att veta var man är hela tiden. Önskas mer spänning så kan man alltid rådfråga det lokala ljusskygga klientelet om vägen istället, de brukar ha koll på det mesta. Jag såg dock inga ur den kategorin, de höll nog sig inomhus.
Två timmars promenad senare så kändes det som att jag inte missat något av vikt.
Romanen ”Empire Falls” av Richard Russo handlar om tillvaron i en bruksort, belägen någonstans i amerikanska delstaten Maine.
Den stora industrin är nerlagd sedan länge, invånarna hasar på & längtar bort. Stora planer smids men infrias sällan. Medelålderskriser & familjehemligheter. Lite våld men inget frossande och inga gåtor om vem det var som gjorde det.
Trevlig läsning men är boken redan utlånad på biblioteket så finns säkert likvärdiga alternativ på hyllan. Betyget blir 3 av 5 fallande höstlöv.
Under lång tid så har jag gått & funderat på att skaffa mig en bordsfotogenlampa. En regnig dag gjorde jag slag i saken & cyklade till en loppis i närområdet.
Endast 250 kr för en oanvänd lampa i lämplig storlek, som hittat! Den går på vanlig lampolja som säljs lite varstans, bra att ha vid strömavbrott eller när man bara vill göra grannarna avundsjuka.
Jag är mycket nöjd över inköpet.
Har man bråttom in i Östersjön från södra Nordsjön så finns alltid genvägen via Kielkanalen.
Först går man från Nordsjön, uppför floden Elbe, till slussen i Brunsbüttel.
Därefter körs i sakta mak genom ett blandat landskap.
Slutligen slussar man ut i Östersjön vid Kiel-Holtenau.
Resan rekommenderas varmt om man inte gjort den förut men efter några gånger så blir den rutin & inte längre så spännande.
Få saker gör ett så pass hurtigt intryck som att laga mat på stormkök. Måltiden blir lite äventyrligare & omgivningen imponerad.
Det är klart att det finns bra vägkrogar på sina håll men med ett stormkök i bakluckan så finns alltid alternativet att laga egen mat på närmsta rastplats.
Man ska inte heller underskatta preppingperspektivet, alltid bra med backup den dagen det saknas el i uttagen!
Guide Levin 