Vi har hyrt Göta kanal 2, den var inte så bra.
Handlingen passar bra för såväl ymnig företagssponsring som frikostiga kulturbidrag. Förvånansvärt många kända skådespelare medverkar men manuset är på tok för förutsägbart, betyget blir därför endast 2 av 5 svallvågor.
Om inte den tredje filmen i serien är bättre så är det läge att byta kanal.
Vår hyresvärd ville veta vad vi tycker om de framtida planerna på uppfräschning av granngårdens utemiljöer.
Det doftade gott och såg lovande ut!
En av årets sista sommardagar åkte vi söderut för att promenera Prins Bertil stig.
Man kan tro att det vore billigare att ta tåget men då tror man fel. Vi tog därför bilen ner, parkerade i närheten av målet vid Halmstad slott och åkte stadsbuss till starten i Möllegård.
Leden går sällan mer än något hundratal meter från människobyn så längs vägen fanns det hyfsat gott om möjligheter för proviantering. Åtminstone var femte minut stötte vi på folk som rörde sig i terrängen och inga tecken tydde på lömsk närvaro av vare sig krokodiler eller kvigor. Vädret var blåsigt men soligt.
Kustnära, lätt tillgänglig och varierad. Sammanfattningsvis blev det en lagom promenad. En vardagsupplevelse väl värd den måttliga ansträngningen!
Sveriges Televisions dramaserie Whiskey on the Rocks baserad på grundstötningen utanför Karlskrona 1981 är nu avförd från listan.
Handlingen är enkel, underhållande och skriven med dramatisk frihet. Det är snyggt filmat och bra detaljer, betyget landar på 4 av 5 askfat.
Vi får hoppas att historien inte upprepar sig.
Invigningen av gårdens nya grill sammanföll med den årliga bouleturneringen.
Likt förra gången så kämpade alla väl. Min bättre hälft vann.
Sista veckan på högsäsongen passade vi på att cykla lite längs Göta kanal.
Jag hade läst på nätet att man numera kunde åka med cykeln på pendeltåg hela vägen från Göteborg till Töreboda! Det verkade som en bra utgångspunkt.
Första etappen går mellan Töreboda och Sjötorp. Det är en trevlig sträcka med vacker utsikt över kanalen och omgivningarna, så här års ganska stilla. Vi lunchfikade i Lyrestad och där kom även resans enda regnskur.
Väl framme i ett ganska stilla Sjötorp övernattade vi på ett pensionat med fräscht rum och knöliga sängar. Till middag åt vi friterad Vänergös.
Planen för andra dagen var att cykla tillbaka, passera Töreboda och sedan vidare en bit av andra etappen till Tåtorp. Till en början gick det bra.
Dessvärre började min cykel att protestera. På kort tid ramlade framlampan av, växelvajern brast och framhjulet fick punktering. Detta åtgärdades provisoriskt och fältmässigt men för att inte fresta lyckan ytterligare så vände vi tillbaka mot Töreboda och tåget hem igen.
Dagen efter kändes det i benen. Överlag var det en bra utflykt, lagom utmanande och genomförbar med minimala förberedelser. Rekommenderas varmt.
(Vi har redan pratat om att återkomma nästa år!)
The Lemonheads är ett band man inte särskilt ofta tänker på och det finns nog orsaker till det.
Deras turné kom till stan, jag trotsade fuktvädret och motvinden.
Publiken var gles, gästerna i mogen ålder. Ljudet var burkigt. Spelningen saknade energi och när den slutade så ville alla, inkl musikerna, därifrån. Betyget blir 2 av 5 okammade kalufser.
Väl hemma i köket drack jag te, det värmde gott!
I cykelrummet hade det länge funnits en bra cykelpump som förmodligen tillhörde någon boende men den användes flitigt av alla. En dag var pumpen borta, gissningsvis hade ägaren flyttat. Sorgen la sig över kvarteret.
Efter en tidigare pyspunkeincident på stan så hade vi dock en spontanköpt fotpump och den har numera fyllt vakansen. Det finns grannar som tycker att ersättaren är för komplicerad, de lär sig nog.
Ibland är det svårt med nymodigheter.
Det årliga Kulturkalaset är idag en tämligen pretentiös tillställning men som tur är så finns det även lite mer fartfyllda inslag i kalendariet.
Ö-festen på Ringön visar upp ett smått gentrifierat industriområde som numera huserar mikrobryggerier och allmänt kreativa kontorslokaler. Det är trevligt, hundvänligt och lagomt spännande för de som är trötta på södra älvsidans utbud. Det här året var det även okej väder!
Kul när stan lever upp, det får den gärna göra lite oftare.
Jag har tittat på den argentinska Netflix-serien Avundsjuk, det var en intensiv upplevelse.
Handlingen, en kvinna i 40-årsåldern är konstant avundsjuk över att omgivningen till synes är mer lyckad än henne, är lätt att följa men samtidigt lite förutsägbar. Det pratas hiskeligt fort och på en stark volym. Manuset är ganska realistiskt men författarna har pressat in allt de kunde komma på redan i första säsongen och därför blir betyget 3 av 5 flaxiga armvift.
Detta är inte en serie för folk som gillar lugn och ro.
Guide Levin 