Göteborgs Stadsteaters senaste uppsättning av Trettondagsafton är en hyfsat moderniserad version av den gamla komedin.
Det blev förvecklingar och förväxlingar. Någon sjöng och sprattlade. Stolpiga monologer hölls och fjärde väggen bröts emellanåt men det gick inte överstyr.
Ensemblen verkade göra sitt bästa, scenografin var snygg och vädret sensommarfint. Vi cyklade hem nöjda!
Efter en rejäl tepaus bänkade vi oss framför Stadsteaterns uppsättning av klassikern Stolthet och fördom. Vad kunde gå fel?
Faktum var att ingenting gick fel! Föreställningen var välspelad, scenografin var innovativ och publiken var nöjd.
En lyckad kväll, helt enkelt.
Jag är ganska säker på att jag har sett Katt på hett plåttak förut. Jag kunde dock inte för mitt liv påminna mig något om handlingen så det var dags att ge den en ny chans.
Denna tunga pjäs består av mycket skrik och många besvikelser, det sups och undertryckta sanningar kommer i dagen. Emellanåt är det ändå lite kul och betyget blir 3 av 5 djupa suckar.
För de pryda finns nog mer passande föreställningar.
