Smuts och misär i New York under det sena 40-talet, mycket intriger och lite historiska utvikningar, om detta och lite till handlar Gangsterns klagan av Ray Celestin.
Vädret är snöigt och folk verkar trötta. Korrupta poliser smyger runt knuten och till råga på allt saknas en massa pengar från en maffiaboss. Till sist blir det mycket pang-pang. Romanen är lättläst men även lättglömd och därför blir betyget 3 av 5 yrkesmord.
Det laglydiga livet verkar lättare.
Jag har tidigare läst en annan bok av Ray Celestin, den här gången blev det Yxmannen.
Som tidigare så bjuds det även här på mustiga miljöer och seriemord med jazztema. Det är tydliga roller, skurken är skurkig och hjälten sympatisk. Vädret är i varierande grad dåligt och korrupta strukturer frodas i skuggorna, betyget blir 4 av 5 skrynkliga kostymer.
Jag förstår att detta blev en storsäljare!
Överlag brukar jag undvika kriminalromaner men för ”Sunset Swing” av Ray Celestin så gör jag ett undantag.
Här staplas blodiga seriemord, oförutsägbara skogsbränder & generell samhällsröta på varandra. Det bjuds även på trumpetaren Louis Armstrong & dennes ojande över sin sviktande hjärthälsa. Fonden är en julhelg i Los Angeles på sena sextiotalet & dessvärre är det aningen för många namn att hålla isär…
Potential för en rejäl kalkonhistoria alltså men det lyckas författaren undvika galant & därför får den betyget 4 av 5 liksäckar!
