Emily Brontës klassiska roman Svindlande höjder har ju på sistone varit en snackis.
Nu har jag äntligen läst den och handlingen har inte åldrats med värdighet. Det blev snabbt tröttsamt med långa utläggningar om ditt och datt i ruggigt väder på en enslig landsbygd. Av och till händer det saker mellan pärmarna men överlag är det svårläst och tjatigt. Betyget kommer knappt upp till 2 av 5 kalla stenhus.
Filmen på bio kanske är bättre än boken?
Jag har vårdat min friskhet.
Min bleka lekamen genomgick en grundlig tvätt i cirka 40 °C och därefter bestrålades jag med rött ljus, förmodligen förgäves.
Nästa gång blir det oöm massage.
Staden är liten, visserligen fin på ytan men samtidigt ganska trist.
Jag har aldrig riktigt förstått mig på Kalundborg.
En ganska stor öl- och whiskymässa hålls numera årligen i Göteborg, häromdagen besökte jag den för första gången.
Trots det breda utbudet och en fräsch lokal så var jag inte jätteimponerad. Prisbilden var på tok för hög och en mörk mässhall blir aldrig särskilt lockande på ljusa vårkvällar. Gemytet berodde främst på sällskapet, vi hade lika gärna kunnat spela minigolf, så betyget landar på 2 av 5 klunkar.
Andra var väldigt glada så jag kanske bara inte tillhörde målgruppen?
Ett ungträd har vandaliserats, ingen har erkänt dådet.
Åtminstone två misstänkta har siktats i direkt anslutning till platsen men avgörande bevisning saknas.
Utredningen fortsätter.
Jag provade beachvolleyboll.
Situationen hade nog underlättats av ett någorlunda adekvat bollsinne.
Vissa fåglar har det jobbigare än andra.
Netflixserien Penguin Town handlar om sydafrikanska pingviner som flyttar iland i en kuststad för att lägga ägg. Det blir konflikter, dråpliga dramor och tragiska öden. Inte alla överlever till säsongen är slut men trots detta bjuds vi på en lagom sevärd historia utan större sensmoral.
Betyget blir 3 av 5 klumpiga vingflax.
(Tack till min fästmö för titeln!)
Uppe på korset serverades det nog inte så mycket.
Såsom inte särskilt religiösa så firade vi påsken vid köksborden.
Var och en blir salig på sin fason.
Vi trotsade det orangea vårvädret och gick på Svenska revyn, fast på bio.
Det var lite kyligt och halvfullt i salongen men på duken hände desto mer: Två akter sång, bensprattel och klädbyten. Även om skämten ibland kunde vara aningen Stockholmscentrerade så fanns där något för alla och efteråt gick vi nöjda ut i stormrusket.
Betyget fick bli 4 av 5 avblåsta hattar.
Guide Levin 