Nöjesfält är kul, det hörs ju på namnet. Gröna Lund är inte bara anrikt, jättedyrt och trångt, det är också ett prima ställe för femkamp!
Försommarkvällen bjöd på strålande väder och lagom långa köer. Dessvärre stängde parken lite tidigt men alla verkade nöjda ändå.
Tur att jag är en bra förlorare.
Årets midsommarafton firades runt hörnet.
Vädret var strålande och sällskapet likaså!
Efter att ha återbesökt platsen kan jag notera att det fortfarande saknas en informativ skylt om dramatiken som utspelade sig just här.
För en sisådär tjugo år sedan promenerade jag och Cecilia Högbergsgatan västerut. I höjd med Södra Latins skolgård hörde vi ett ynkligt jamande från ventilationsgallret i muren. Hade en katt kommit fel?
Strax bredvid sitter SLs logotyp på en ståldörr så jag gjorde det enda rimliga. Driftledningscentralens initiala ointresse försvann snabbt när de fick klart för sig vilket bergrum som avsågs. Bakom betongen fanns tydligen synnerligen viktiga elutrustningar där en oförsiktig tass kunde orsaka stora problem. En bil skulle genast skickas till platsen!
Hur kissen hade hamnat där inne, hur den kom ut och vart den till slut tog vägen vet jag inte. Vi hade en tid att passa och gick vidare mot Mariatorget.
Min fästmö har hört anekdoten förr.
Inte alla rundtursbåtar åker upp i Säveån, vi hoppade på en som gjorde det.
Göteborgs Amazonas bjöd på överväxande trädgrenar, blängande rådjur och opolerade fritidsbåtssällskap.
Hit har ännu inte gentrifieringen kommit.
Ibland går man på standupshow för att avnjuta färska skratt.
Ibland får man istället höra lite upptinat material från långt ner i högen.
Oavsett kan man ha en trevlig kväll!
I vissa parker finns en grund damm, ibland bebodd av en högst vanlig Silkeshäger.
Diskret beteende, helvit fjäderdräkt, svarta ben, långsmal näbb. Denna elegant pryder även turisternas vykort.
Förr blev de hattplymer.
Det var en liten men intresserad grupp som gick på Västkuststiftelsens guidade vandring runt Stora Amundön.
Regnet hade upphört, blåsten höll på att mojna och det var lagom svalt i luften. Vi tittade på träd, betraktade ängsblommor och inspekterade isräfflor.
De sommarbetande boskapen höll sig på avstånd.
En tysk komedi om en keltisk hundguru uppe i tyrolska bergen, det är Eat Pray Bark.
De olika hundarna och deras ägare behöver lite nytändning, det får de. Handlingen är lättfattlig, lagom förutsägbar och smårolig. Filmen är långt ifrån ett mästerverk men helt okej och därför blir betyget 2 av 5 tassar.
Inga katter medverkar.
Även lokförare kan behöva träna på parkering.
Utöver en stoppbock, en gärdsgård och en lyktstolpe så skadades ingen allvarligt.
Guide Levin 