Jag har alltid haft en rädsla för improvisationsteater.
Ibland får man trolla ihop något utifrån det som finns till hands. Den här gången tog vi hjälp av blandat kontorsmaterial, en rörkoppling och en magnet.
Vips, så blev det mycket enklare att löda på den trasiga kontakten på sladden till headsetet!
Jag gillar att fika och har länge varit på span efter ett lämpligt ställe att bli stamgäst på. Det är lättare sagt än gjort.
Efter att ha funderat en stund så har jag kommit fram till att stället måste ha färskt kaffe, lediga sittplatser med bordsyta samt städad toalett.
Det delas ut pluspoäng för allmän prisvärdhet, fönster mot gatan, vänlig inställning till väluppfostrad hund samt om krokar för ytterkläder finns till hands. Uteservering, generösa öppettider, wifi samt öl och vin är alltid trevligt.
Jag undviker skitiga eller slamriga ställen med dålig service, konstig stämning eller gammalt kaffe. Detta diskvalificerar förvånansvärt många.
Sökandet går vidare. Tips mottages gärna!
Ofrivilligt komisk och lite för bombastisk, dessutom saknas Frau Blucher i senaste versionen av Frankenstein.
En halvtimme ointressanta specialeffekter hade nog kunnat klippas bort. Efter lång väntan kom eftertexterna och slutbetyget fastställs till 2 av 5 ylande vargar.
Tur att detta inte är en dokumentär.
Vissa yrken har en charm i och med att den ena dagen inte är den andra lik.
På fartyg finns det en viss förutsägbarhet, vitvaror går sönder på söndag eftermiddag.
Oväntat en kväll surrade telefonen till, familjen hade fått en TV-kändis.
Pappa Christer provocerades av Emma Molin i Bäst i test1 men ”skepparkransmannen” klarade sig med bravur!
Det tog sin tid men till slut kunde jag betrakta ”Om skönhet” av Zadie Smith som avklarad.
Handlingen är någon sorts familjeskildring och många knepigheter händer. Det är strul och konflikter till höger och vänster. Trots allt innehåll kan det bli lite svårt att engagera sig men överlag är det en intressant upplevelse och därför blir betyget 4 av 5 bortglömda mopsar.
Hemmavid har jag det stillsamt på dramafronten och är hyfsat nöjd med detta, att leva som i romanen verkar utslitande.
Nyss använde jag förklädet, till vardags hänger det i städskåpet.
Brasilianska brigadieros är enkla att göra men det kan bli lite kladdigt.
Denna virala konfekt blev uppskattad även här i norr!
Plötsligt satt en aningen tjock fågel på balkongräcket.
Spetsig näbb och bruna fjädrar, enligt såväl naturbok som sambo så tyder det på en ung koltrasthona.
Besöket varade inte länge.
Det var inte alltid bättre förr.
Vanligtvis välunderrättade källor har sagt att det var ett kvarts sekel sedan det här huset stambyttes, gissningsvis installerades avloppens plastdetaljer då.
Det börjar märkas.
Guide Levin 