Kategori: Kultur

Magstarkt om hårdsmält

Det sägs att man helst inte bör veta hur korv tillverkas, detsamma gäller nog faktiskt all snabbmat.

Klatschig grafik

Snabbmatslandet av Eric Schlosser var en omtalad bok när den gavs ut runt millennieskiftet och trots att den numera har några år på nacken så är den fortfarande läsvärd.

För den någorlunda cyniskt lagda läsaren kommer inte så många chockartade avslöjanden men boken är välskriven och innehåller mycket matnyttiga fakta som kanske inte bör diskuteras vid middagsbordet. Betyget blir 4 av 5 ledsna kossor.

Gräsligt i skogen

Jag har ibland lekt med tanken på att flytta ut i skogen, bland massa träd. Det hade nog varit nyttigt. Anledningen till att detta inte blivit verklighet är bedömningen att jag nog inte skulle trivas någon längre tid och att jag överlag försöker undvika allahanda problem.

Okej men avskräckande

Romanen Reap av Eric Rickstad handlar just om ett liv ute i skogen och den är ganska tragisk. Fattigdom, illegal cannabisodling, våld och till råga på allt genomgående ruggigt väder.

Bra miljöskildringar och en rimlig handling samt föredömligt korta kapitel men lite väl mycket dialektala uttryck gör att betyget blir 3 av 5 gropiga grusvägar.

Kanske lika bra att hålla sig till tättbebyggt område ändå.

Realistiskt rugg

Det finns mycket tragik i folkhemmet och om detta handlar romanen ”Var och en för sig” av Jens Ganman.

Inte så glad blick

Faktum är att formen inte är en deckare och det är ju uppfriskande bara det! Föredömligt korta kapitel och lagom med handling gör att betyget blir 5 av 5 sömnlösa nätter.

Dags att kolla in hans övriga produktion.

Jönssonligan i Mexiko

Netflix-serien Banditer handlar om en brokig grupp mexikanska småbrottslingar och en arkeolog som ger sig ut på skattjakt, såklart uppstår förvecklingar längs vägen.

Mycket väsen för en massa guld

Manuset är ganska tunnt och inte helt logiskt alla gånger men handlingen är i perioder ganska rolig och medryckande. Betyget  landar därför på 3 av 5 skattkartor.

Festsminkad vegogris

För första gången har jag besökt Way Out West-festivalen, den var helt okej.

Tydlig översikt
Gott om folk
Snygg ljusshow
Bra drag!
Snyggt tält

På sina ställen så kändes området i Slottsskogen som en vernissage över käcka konferensrumsidéer och scenprogrammet hade nog räckt att fördelas på två dagar istället för tre.

Bra flöde i barerna och publiken var glad men det på sina platser ganska sunkiga området och en generell avsaknad av prisvärdhet gör att betyget endast blir två av fem trötta fötter.

Musikal i fält

När sommarkvällarna blir kortare kan man gå på gratis utomhusbio.

Gott om folk i gräset

Den här kvällen visades The Greatest Showman, en musikal som jag redan tidigare hade sett men som visade sig vara bra även den här gången.

Vädret var aningen kylslaget men campingstol, filt och bra stämning gjorde susen!

Uppdaterat: La till en länk till arrangören.

Aurellsk visafton

Det är somrigt med livemusik utomhus i anrik miljö.

Musikant, mol allena
Denna spelades inte

Ola Aurell är en aningen obskyr trubadur från kranskommunen som dessvärre är lite förbisedd, kanske därför hans konsert inte var helt fullsatt. Lite kort, lite för tidigt på kvällen men allt genomfördes med bravur så betyget blir 4 av 5 städade fniss.

Inte så mördande tråkig

Blodigt och helt okej manus i ganska realistiska miljöer men med en ganska orealistisk story, så kan man sammanfatta tv-serien Killing Eve.

Här dör folk, till höger och vänster

Personskildringarna är balanserade, ingen innerst inne är varken helt ond eller god. Lätt att hänga med men ibland blir det tomgång.

Jag tror att första säsongen räcker, just nu jag ingen längtan efter fler men jag kan tänka mig att ge andra säsongen en chans. Bra soundtrack gör att betyget blir 4 av 5 kontraktsmord.

Ingen stuns utan fjädrar

Netflix har förgäves försökt få mig att bli intresserad av frågan ”Vem är Erin Carter?”.

Mycket action för lite handling

Vill man filma en kalkonserie så är min rekommendation att göra det fullt ut, anställ kalkoner för att spela alla statistroller. Det har man inte gjort här.

Hade det varit riktiga fågelfän som agerade i bakgrunden så hade betyget blivit strålande men nu får det bli 2 dåliga manus av 5 möjliga.

Tysk oordning och skumma drycker

Oktoberfest 1900 är minsann en tv-serie med klafs!

Alla talar tyska och klär sig tidsenligt!

Här bjuds det på många hektoliter öl, marken är lerig, blod spills till höger och vänster. Handlingen är föredömligt enkel. En ny familj anländer till Bayern för att slå sig in på Oktoberfest, komplikationer uppstår såklart och ruskiga konflikter byggs upp för att sedan rejält krevera.

Även om serien säljs in som baserad på verkliga händelser så är handlingen nog aningen tillspetsad. Fint skådespel och lagom mycket knepigheter att hålla reda på gör dock att betyget blir 4 av 5 skummande sejdlar!