Paris är ju en fin stad men tyvärr är det ju en massa mord där, i varje fall enligt den deckare som jag nyligen läst, Cirkeltecknaren av Fred Vargas.
Jag skulle säga att det är en högst vanlig standardhistoria, en knepig kommissarie och en brottsling som man liksom inte kunde tro skulle göra något sådant. Det har skrivits, och kommer att skrivas, tusentals liknande romaner.
Denna bok lämnar inget större intryck men var ett helt okej tidsfördriv, betyget blir därmed 2 av 5 handfängsel.
Det var ju bra att Östtyskland öppnades och säkerhetstjänsten Stasi la ner. Om vad som kunde hänt med de som blev över handlar Netflixserien Kleo. Även om den är mycket våldsam så finns det gott om komiska inslag och sånt är ju alltid trevligt.
Visst, handlingen är aningen förutsägbar men inte för mycket. Snyggt filmad och riktigt bra jobb med miljöerna gör att betyget blir 3 starka gråa uniformsmössor av 5 möjliga. Kanske ser jag den andra säsongen eller så skippar jag den.
Sevärd men lätt att glömma.
Letar man efter mysiga mord i Stockholms antikhandlarmiljöer så är Jan Mårtenson den författare vars verk man ska fråga efter, han har skrivit mängder av dylika alster!
Elakt spel är en i raden av alla dessa, den är lättläst och lagom spännande med samtida inslag från nyheternas värld. Miljöerna är välbeskrivna och persongalleriet varierande men den känns aningen som en dussinproduktion så därför blir betyget endast 3 skott i mörkret av 5.
En bunt romaner som jag varmt kan rekommendera är Stadsserien av Per Anders Fogelström. Nu har jag slutfört den andra boken av fem, Barn av sin stad, och jag ser fram emot att läsa nästa.
Serien handlar om hur Stockholm växer och förändras från gammal stad med trähus till dagens moderna plats, skildrat genom flera generationer av samma familjer.Är man förtjust i gatunamn så får man sitt lystmäte men om man inte gillar sånt så finns annan litteratur. Själv så gillar jag de tydliga geografiska referenserna och därför får den full pott, 5 av 5 slafsiga rännstenar!
Man ser oftast smart ut när man läser tjocka böcker.
Don Quijote av Miguel de Cervantes var dock inte värd ansträngningen, efter att ha tröskat mig igenom en fjärdedel så gav jag till sist upp.
Handlingen är på tok för utdragen och förutsägbar. Det gör att betyget endast blir 2 av 5 lansar.
Desto roligare var det faktiskt att besöka platsen där romanen utspelar sig!
Ibland läser jag dystra prognoser om musikindustrin och dess framtid. Mycket handlar om att teknologiska skiften som streaming och datoriserat skapande medför att musiken går från att vara en konstform till en urholkad konsumtionsvara bland andra. Vad jag kan se så är det en ganska korrekt beskrivning av utvecklingen.
Kalla mig hipster men borttagna mellanhänder och sänkta trösklar möjliggör samtidigt att fler inte bara kan konsumera utan även skapa och det är väl i grunden positivt?
Tillsvidare ser jag glaset som halvfullt.
Ponera att det kraschar en utomjording i ett rymdskepp utanför en amerikansk småstad. Därefter antar denna främmande filur en mänsklig skepnad som distriktsläkare och försöker smälta in bland folk i väntan på att han kan åka hem igen. Om detta handlar Netflixserien Resident Alien.
Utan att avslöja för mycket så blir det aningen förutsägbara förvecklingar och dråpliga situationer. Småroligt upplägg resulterar i betyget 3 av 5 flygande tefat men jag upplever inget behov av fler säsonger än den första.
Som en tidig födelsedagspresent överraskade mitt allt mig med middag med show, Stefan Anderssons Teaterkungen.
Jag blev så klart mycket nöjd och belåten över denna present. Lärorikt och smaskigt på en och samma gång, bra kombination.
Tack så jättemycket!
Det är ofta uppfriskande med upcycling, dvs när något nytt skapas av något gammalt. Ibland blir en tom kaffeburk en pennskål eller så blir en tom svetslokal en nattklubb.
När det kommer till musik så kan även gamla syntslingor få nytt liv…
…och ibland är technoversionen populärare än den ursprungliga symfoniversionen.
Sammantaget finns det alltså hopp om framtiden, trots allt gammalt brôte som nu ligger i hörnen!
Med ojämna mellanrum så tar vi på oss finkulturkoftorna & går på opera, ibland live & ibland modernt utsänt till en närliggande biograf. Båda två versionerna har sin charm.
Jag har full förståelse för att opera kan anses vara en stolpig & mossig konstform. Även om handlingen kan ha förflyttats till modern tid så är liksom manuset kvar i dåtiden.
Folk var kanske mer trögtänkta för några sekler sen, kanske var scenteknik & kulisser dyrt. Kontentan blir att enkla skeenden som att en person ska lämna rummet ofta kan ta en kvart. Istället för att bara demonstrativt gå ut genom dörren så ska det sjungas om det in absurdum och sedan slutar det med att personen står kvar ändå, nu för att inhämta applåder…
En opera som Carmen ovan tar en helkväll & det är den faktiskt värd men när man lämnar salongen så inser man snart att det här var väldigt mycket sång för ganska lite innehåll. Snygg scenografi & allmän stämning höjer dock betyget till 3 av 5 dirigentpinnar!
Guide Levin 