Spiondramor i all ära, de brukar vara sig lika. I grund och botten gäller det även Slöa hästar av Mick Herron. Romanen handlar om en grupp avdankade spioner som blivit åsidosatta men som nu ska göra revansch, ett inte helt udda upplägg.
Är handlingen realistisk? Ingen aning, jag är inte i den branschen. Bra persongalleri? Jovars. Är boken medryckande och läsvärd? Ja, det vill jag säga. Får den hela fem lösnäsor i betyg? Nej, det blir nog en stark trea.
Romansviten i fem delar om hjältinnan Klitty upplevde jag som medialt omtalad när den gavs ut. Trevligt att den faktiskt kom i tryck & inte stannade på idéstadiet, många bra koncept blir ju dessvärre aldrig verklighet.
Jag har visserligen bara läst ”Klitty – ett rymdäventyr” som är den sista boken i serien men överlag så måste jag dessvärre säga att den känns lite för oredigerad. Visst, oförutsägbar & kul på sina ställen men ibland känns det som att författarinnan mest ansträngt sig för att få in så många oanständiga ord per rad som möjligt snarare än att få till en bra helhet.
Boken var nog roligare att skriva än att läsa, därför får den bara betyget 2 av 5 rymdraketer.
Romanen ”Empire Falls” av Richard Russo handlar om tillvaron i en bruksort, belägen någonstans i amerikanska delstaten Maine.
Den stora industrin är nerlagd sedan länge, invånarna hasar på & längtar bort. Stora planer smids men infrias sällan. Medelålderskriser & familjehemligheter. Lite våld men inget frossande och inga gåtor om vem det var som gjorde det.
Trevlig läsning men är boken redan utlånad på biblioteket så finns säkert likvärdiga alternativ på hyllan. Betyget blir 3 av 5 fallande höstlöv.
Ibland är det bra med tv-serier och ibland orkar jag bara inte med dem. White Lines är dock en sån serie som jag faktiskt tyckte var givande hela vägen till slutet!
Det är mord, dråpligheter, förvecklingar, massa knark, soliga stränder & folk som trampar i klaveret. Bra manus & fina miljöer men jag tror att det räcker med denna första säsongen.
Sevärd men lite utmattande, sammantaget blir betyget 4 av 5 solglasögon.
Låten Everybody’s Free (To Wear Sunscreen) är aningen bortglömd, trots sin intressanta historia.
För några år sedan skulle jag på en årlig jobbkonferens & min dåvarande arbetsgivare hade dessförinnan skickat ut en anonym enkät där vi anställda skulle komma med infallsvinklar på olika frågeställningar. Efter mycket klurande så lyckades jag få in olika versdelar från denna sång på de flesta svaren.
Väl på plats visade det sig att ägarna till bolaget var så imponerade av klokskapen att de visade upp flera av dem som särskilt utvalda svar på projektorduken. En kvalitetsstämpel så god som någon.
Världen är full av blandat bråte. Ibland fastnar det i olika dagvattensystem & då kommer snart post 10 för att lösa proppen!
Av & till åker jag långfärdsbussen mellan Oslo & Göteborg, en resa på sisådär fyra timmar. Bra tillfälle att djupstudera hans ständiga kamp mot bäverdammar & övrig natur som sätter igen kulvertar.
Med en schysst kratta & ett par rejäla vadarstövlar kan man göra underverk.
Överlag brukar jag undvika kriminalromaner men för ”Sunset Swing” av Ray Celestin så gör jag ett undantag.
Här staplas blodiga seriemord, oförutsägbara skogsbränder & generell samhällsröta på varandra. Det bjuds även på trumpetaren Louis Armstrong & dennes ojande över sin sviktande hjärthälsa. Fonden är en julhelg i Los Angeles på sena sextiotalet & dessvärre är det aningen för många namn att hålla isär…
Potential för en rejäl kalkonhistoria alltså men det lyckas författaren undvika galant & därför får den betyget 4 av 5 liksäckar!
Tyskland, som Sverige fast för vuxna, har ju som bekant skänkt oss många kulturskatter. Vissa, som Die Toten Hosen, tar sig över Atlanten och blir välförtjänt framgångsrika i Argentina.
(Inför eventuella Sydamerikabesök: notera gärna Los pantalones muertos i parlören, bra att kunna.)
Som fd scout så har jag tillbringat mången natt i fält. Någonstans i tonåren tyckte jag att verksamheten i stort var lite väl prententiös & avslutade det kapitlet. Ibland kan jag sakna det men oftast inte.
På andra sidan Atlanten, i Kanada, finns en man som har en härlig syn på campinglivet. Steve Wallis har övernattat i rondell, bakom skyltar & i diverse hemmagjorda tält.
Bra vardagsäventyr!
Sällan besöker jag numera Huddinge och ännu mer sällan spelar radion kommunens stolthet Hela Huset Skakar, kanske det bästa bandnamnet i mannaminne.
Guide Levin 