Bra häng vid älven

Det är praktiskt att bygga en stad längs med en älv, människor gillar att bo vid vatten. Dessvärre stöter invånarna ofta på svårigheter när de ska ta sig över älven på ett smidigt sätt.

Tids nog kommer vi alla över

Broar i all ära men ofta föredrar jag att åka färja. För några år sedan fanns det en högt uppsatt person i Göteborg som envisades med att försöka klämma in en linbana i varenda stadsbyggnadsprojekt som passerade kontoret, än så länge har den dock inte blivit av och tur är väl kanske det.

Kombinerar man en bro, en färja och en linbana så får man den fantastiska grejen hängfärja. Det är en transportlösning som är så kul att åka att om den byggdes i Sverige så skulle färdbevisen behöva säljas på Systembolaget. Biscayabron utanför spanska Bilbao har biljettautomater istället och det funkar lika bra, kanske lite bättre.

Väl värt ett besök om man är i närområdet!

Mord en masse

I mörkret händer hemska saker

Paris är ju en fin stad men tyvärr är det ju en massa mord där, i varje fall enligt den deckare som jag nyligen läst, Cirkeltecknaren av Fred Vargas.

Jag skulle säga att det är en högst vanlig standardhistoria, en knepig kommissarie och en brottsling som man liksom inte kunde tro skulle göra något sådant. Det har skrivits, och kommer att skrivas, tusentals liknande romaner.

Denna bok lämnar inget större intryck men var ett helt okej tidsfördriv, betyget blir därmed 2 av 5 handfängsel.

Skriftligt stöd i snåriga situationer

Det är omöjligt att kunna allt men med en instruktionsbok, sunt förnuft och dyrköpta erfarenheter kommer man långt på vägen.

Här saknas en instruktionsbok

En före detta kollega, som jag i övrigt inte hade så mycket till övers för, brukade säga att om någon ansträngt sig för att skriva instruktionen så kan vi åtminstone anstränga oss genom att läsa den. I detta håller jag med honom men det är det långt ifrån alla som gör.

Slabbigt ombord

När man är aningen längre tid ombord på ett fartyg så behöver man fylla på förråden.

Ombord finns det ofta ett system som kallas slop chest, eller på svenska slabb. Detta är ett mindre varulager med personliga förbrukningsartiklar som man hämtar och skriver upp på en lista. Kostnaden för ens köp dras sedan av på lönen.

Choklad från Marabou är populärt bland den filippinska besättningen. Den tas med hem vid avmönstringen som souvenir, enligt uppgift inte för att det är så fantastisk kvalitet utan mest för att det är kul med utländska varor i hemlandet. Tobak säljs endast under färd mellan två länder eftersom det då blir befriat från punktskatter.

Dagens sjöfart är på gott och ont långt mer uppstyrd än vad ryktena säger. Starköl finns till försäljning på allt färre fartyg, främst för att undvika att folk dricker för mycket men även för att externa aktörer såsom kunder tycker att det överlag är olämpligt.

Oftast är det skepparen som sköter slabben och det är väl också orsaken till att inte alla rederier fortsätter med slabb. I längden blir det dyrt att betala skepparlöner för att inventera godispåsar, enklare då att antingen göra allt gratis eller att avskaffa det helt.

Även om jag inte är någon större kund så är det praktiskt och trevligt att möjligheten finns. Det finns roligare saker man kan göra på sin lediga tid än att behöva springa iland för att akutköpa tandkräm.

Aningen överdriven öststatsaction

Kleo kan, minsann

Det var ju bra att Östtyskland öppnades och säkerhetstjänsten Stasi la ner. Om vad som kunde hänt med de som blev över handlar Netflixserien Kleo. Även om den är mycket våldsam så finns det gott om komiska inslag och sånt är ju alltid trevligt.

Visst, handlingen är aningen förutsägbar men inte för mycket. Snyggt filmad och riktigt bra jobb med miljöerna gör att betyget blir 3 starka gråa uniformsmössor av 5 möjliga. Kanske ser jag den andra säsongen eller så skippar jag den.

Sevärd men lätt att glömma.

Röda faran, en skramlig trotjänare

Min arbetshäst sedan kanske 10 år tillbaka är en treväxlad damcykel i 30-årsåldern. Låset är original och jag är mig veterligen andra användaren, min sambos mormor var den första.

Parkerad i fint kvarter på södra Hisingen

För att smidigt kunna kånka matkassar och annat så har fartvidundret efterhand utrustats med mjölkback på pakethållaren, korg framtill och centralstöd. Däcken är punkteringsresistenta och slangarna har bilventil för att kunna fylla luft på bensinmackar.

Batteridrivna lampor, reflexer, trampor samt ringklocka har bytts genom åren och ramen är namnmärkt med en dymoremsa. Mobilhållaren på styret används högst någon gång om året men är synnerligen praktisk när man vill använda mobilen som navigator.

Som vardagsmotion och för småtransporter är cykeln oslagbar. Folk blir dessutom imponerade av att man trotsar vädret och de eviga vägarbetena. Vi har rullat många mil genom åren och jag räknar med många fler!

Grannlaga uppgift med fluffig grannhund

Att äga en hund är nog ganska ansträngande, själv har jag bara varit hundvakt vid olika tillfällen och det är inte heller en dans på rosor alla gånger.

Mat i kontrollerad form ska in, restprodukterna ska hanteras på ett socialt ansvarsfullt sätt. Man behöver promenera på morgonen och även innan man går och lägger sig, oavsett om det är regn, sol eller storm. Det är bra om hon stimuleras, fysiskt och mentalt.

Visst, det är mycket att göra men när hon har återlämnats lagom trött och smutsig så blir det lite väl tyst uppe på tredje våningen.

Rysligheter och gamla möbler

Letar man efter mysiga mord i Stockholms antikhandlarmiljöer så är Jan Mårtenson den författare vars verk man ska fråga efter, han har skrivit mängder av dylika alster!

Bland byråerna ligger liken

Elakt spel är en i raden av alla dessa, den är lättläst och lagom spännande med samtida inslag från nyheternas värld. Miljöerna är välbeskrivna och persongalleriet varierande men den känns aningen som en dussinproduktion så därför blir betyget endast 3 skott i mörkret av 5.

En helt annan Mårtensson

Den lille ilskne

På jakt efter damm och annat bôs

Vår kära robotdammsugare Brööli, en kolerisk Neato D6, har gjort livet enklare och lägenheten långt mycket renare.

Till vardags bor han under sängen men tre gånger i veckan stånkar han omkring och knuffar på lösa föremål. Katter, fiskmåsar och grannhundar håller sig på behörigt avstånd.

Med jämna mellanrum tjuter han ifrån och vill att vi ska rensa filtret. När han tycker att han är färdig så rullar han tillbaka till laddstationen och skickar ett nöjt meddelande via appen.

Bröölis favoritlåt

Ibland slarvar han men vi har överseende med det, han hör till familjen och man kan inte kräva att han ska vara på topp hela tiden.

Minor rumble in the Helsingborg Jungle

Återigen var det dags för Sjöbefälsföreningens kongress!

Förra gången kördes kongressen online eftersom det var lite pandemi i luften men i år var den i Helsingborg. Det är en fin stad med trevliga kvarter och utsikt över sundet.

Personligen gick jag till val på att förbättra löner och andra villkor samt att bygga organisationen underifrån. Tydligen var detta lockande för medlemmarna! När dammet lagt sig och rösträkningen blivit färdig hamnade jag på 11 platsen bland teknikerna vilket gav mig en av de 13 ordinarie kongressombudplatserna i den viktklassen.

Vi lever i en tidsålder av teknologiska landvinningar, mötesadministration och röstande sköts inte längre via acklamation. Istället används IT-tjänsten Suffra, någon sorts mentometer via webbläsare i mobiltelefonen. Smidigt och praktiskt.

Många pratade om mycket

Fackligt arbete i allmänhet är oftast ganska trögt och sker i små steg, har man vinden i ryggen så leder stegen framåt och har man motvind så gäller det att spjärna emot så att utvecklingen inte går baklänges. Att skydda sig med en rejäl offerkofta känns bra i stunden men dessvärre så blåser det igenom efter ett tag. Hur gick det då på kongressen?

  • Gjordes det då någon revolution? Nä.
  • Togs det några beslut? Massor.
  • Kommer medlemmarna att få bättre villkor och kommer organisationen att utvecklas på gräsrotsnivå? Förhoppningsvis.

Framtiden får utvisa åt vilket håll vi gick den här gången, oavsett blir det säkert intressant på vägen.