Det är somrigt med livemusik utomhus i anrik miljö.
Ola Aurell är en aningen obskyr trubadur från kranskommunen som dessvärre är lite förbisedd, kanske därför hans konsert inte var helt fullsatt. Lite kort, lite för tidigt på kvällen men allt genomfördes med bravur så betyget blir 4 av 5 städade fniss.
Visst, jag har diskat och gått ut med återvinningen men i övrigt så har jag mest legat i soffan och lyssnat på blåsten.
Skönt att vara onödig emellanåt.
Efter en stund i förskingringen så bor hon nu åter på Hisingen.
Hon har ett nytt jobb, ny lägenhet samt blivit några år klokare.
Välkommen hem, Johanna!
Blodigt och helt okej manus i ganska realistiska miljöer men med en ganska orealistisk story, så kan man sammanfatta tv-serien Killing Eve.
Personskildringarna är balanserade, ingen innerst inne är varken helt ond eller god. Lätt att hänga med men ibland blir det tomgång.
Jag tror att första säsongen räcker, just nu jag ingen längtan efter fler men jag kan tänka mig att ge andra säsongen en chans. Bra soundtrack gör att betyget blir 4 av 5 kontraktsmord.
För att hålla fartygsbiblioteket i ordning så krävs det oftast att en eldsjäl ombord går igenom hyllorna.
Efter tips från en gammal vän som jobbat på bibliotek iland så brukar jag sortera upp böckerna i fyra överskådliga kategorier:
Ungefär en gång i halvåret kontaktar vi Sjömansbiblioteket, de blir bara glada när vi begär ett utbyte.
På broräcken finner man av och till hänglås med bortslängda nycklar. De är ditsatta som en romantisk gest och jag tycker att det är ett trivsamt fenomen.
När jag ser ett kodlås monterat så brukar jag fundera på hur vissa turturduvor resonerar, det framstår som lite ogenomtänkt eller rentav veligt.
Netflix har förgäves försökt få mig att bli intresserad av frågan ”Vem är Erin Carter?”.
Vill man filma en kalkonserie så är min rekommendation att göra det fullt ut, anställ kalkoner för att spela alla statistroller. Det har man inte gjort här.
Hade det varit riktiga fågelfän som agerade i bakgrunden så hade betyget blivit strålande men nu får det bli 2 dåliga manus av 5 möjliga.
Första gången jag la märke till ett gatubibliotek var i norra Amsterdam, sedan dess har jag hållit ögonen öppna.
Konceptet är väldigt enkelt. Någon eldsjäl bygger en någorlunda väderskyddat bokskåp och sedan används det av omgivningen för att dela på begagnade böcker.
Jag har sett dem i källare och soprum, i en hiss, några färjor, otaliga hotellfoajéer samt i villahäckar och på torg världen över. Det är ett mycket trevligt fenomen och jag använder dem flitigt för att hitta något nytt att läsa.
Bra med eldsjälar som förgyller det allmänna rummet.
Oktoberfest 1900 är minsann en tv-serie med klafs!
Här bjuds det på många hektoliter öl, marken är lerig, blod spills till höger och vänster. Handlingen är föredömligt enkel. En ny familj anländer till Bayern för att slå sig in på Oktoberfest, komplikationer uppstår såklart och ruskiga konflikter byggs upp för att sedan rejält krevera.
Även om serien säljs in som baserad på verkliga händelser så är handlingen nog aningen tillspetsad. Fint skådespel och lagom mycket knepigheter att hålla reda på gör dock att betyget blir 4 av 5 skummande sejdlar!
Guide Levin 