En klassisk pusseldeckare om ett mord i amerikanska presidentbostaden Vita huset. Det kan låta riktigt träigt men den hyfsat nya serien The Residence är faktiskt riktigt rolig!
En excentrisk privatdetektiv tar paus från sitt frenetiska fågelskådande och reder ut brottshärvan. Många halsbrytande svängar tas och det är intressant till sista stund, betyget landar på fyra av fem holkar.
Jag tror inte att handlingen är baserad på verkliga händelser.
Även ombord på handelsfartyg blir det allt vanligare med träningsredskap.
Löpbandet och motionscykeln används flitigt av vissa i besättningen och inte alls av resten.
Själv gör jag mitt bästa, med blandade resultat.
Det var fint flaneringsväder så vi gick på vandring i Trädgårdsföreningen, mitt i stan.
Vi fick uppleva det mesta som var värt att se och lärde oss något nytt, även den här dagen. Guiden gjorde sin första tur men hon klarade sig fint med hjälp av stödlappar och gott humör.
Det är lite synd att hundarna måste stanna utanför en sådan fin park, de hade nog också trivts därinne.
Agatha Christie var en synnerligen produktiv författare som hade ihjäl folk i stora mängder, bildligt talat.
Flyg har sällan varit ett otryggare färdmedel såsom i romanen Death in the Clouds. Här åker Hercule Poirot, mannen som alltid är på fel plats vid fel tillfälle, flygmaskin när ett mord inträffar ombord. Han räddar föredömligt situationen och löser klurigheten till allas tillfredsställelse. Handlingen är lite förutsägbar och persongalleriet aningen ansträngt men en bra miljöskildring gör att betyget blir 3 av 5 vaxade mustascher.
Vad skulle mänskligheten göra utan alla dessa briljanta detektiver?
Jag gillar att dricka kaffe, svart och starkt.
Den senaste tidens prisutveckling har fått mig att börja utvärdera de lite uddare varumärkena och jag har insett att skillnaderna i innehållet är för små för att det ska spela någon roll vad man köper.
Jag blir dock gärna överbevisad om motsatsen.
Någon helg om året bjuder närliggande Aeroseum in till flyghelg, med något för hela familjen.
Vädret var väldigt blåsigt men trots detta var det stor uppslutning och bra stämning.
Helt klart värt ett återbesök!
Jag visste inte vad jag gav mig in på men jag trodde att en roman om en schizofren landskapsmålare kunde vara något.
Han hade det inte lätt, stackars Lars Hertervig. Som läsare av Jon Fosses Melancholia så har man det inte lätt heller. Historien har sina poänger men den är långrandig och ganska förutsägbar vilket gör att betyget blir endast 2 av 5 paranoida själar.
Utan saknad ställde jag tillbaka boken i hyllan.
Någon eldsjäl strängar om skeppsgitarren, när så behövs. Någon eldsjäl ser även till att det finns reservsträngar ombord.
Här ombord brukar denna eldsjäl vara jag.
Ibland är det lämpligt att lämna hemmet och åka på expedition bortom det absoluta närområdet.
Kvarnen i Hyssna var stängd när vi besökte den. Överlag var det ganska lite flöde i forsen, det har varit en torr vår.
I Kinna fanns en jättestor garnbutik och en lagom stor häststaty med vingar.
Gräne gruva hade inga besökare förutom vi själva men däremot en trollutställning samt trevlig promenadstig.
Ute i kranskommunerna kan man möta både pendeltåg och A-traktor!
Det finns mycket att se, när man håller ögonen öppna.
Tillvaron med svågrar är inte alltid lätt och om detta handlar den brasilianska filmen En vampyr i familjen.
Trots att min portugisiska är inte den bästa så är det en ganska förutsägbar historia. Smårolig på sina ställen men långt ifrån något mästerverk gör att betyget hamnar på 2 av 5 huggtänder.
Jag har dock sett värre!
Guide Levin 