Jag hade redan läst boken så handlingen i Färjan kom inte som en större överraskning.
Idén med vampyrer ombord på en kryssningsfärja är ju kul i sig men genomförandet blev aningen förutsägbart och blödigt så betyget blir tandlösa 2 av 5 slurp.
Allt behöver inte televiseras.
En välkänd musikal om ett välkänt krig, det är Miss Saigon.
Överlag var föreställningen bra. Scenografin var maffig och det var ett bra tryck. I perioder var det lite svårt att höra vad som sjöngs så betyget blir 3 av 5 neonskyltar.
Oavsett, det blev en trevlig kväll och det är ju det som räknas!
Hasardspel är tämligen ointressant men Ballad of a Small Player blev trots detta en skapligt hyfsad rulle.
Handlingen är lagomt småklurig. Filmen är inspelad i intressanta miljöer och jag var stundtals smått sugen på att besöka Macao men ganska snart förpassades känslan till glömskan, betyget blir endast 3 av 5 marker.
Andra kan ha andra åsikter men jag behöver inte se om den.
Jag är ganska säker på att jag har sett Katt på hett plåttak förut. Jag kunde dock inte för mitt liv påminna mig något om handlingen så det var dags att ge den en ny chans.
Denna tunga pjäs består av mycket skrik och många besvikelser, det sups och undertryckta sanningar kommer i dagen. Emellanåt är det ändå lite kul och betyget blir 3 av 5 djupa suckar.
För de pryda finns nog mer passande föreställningar.
The Fifth Child av Doris Lessing är en ruskig kortroman som av oklar anledning rekommenderades till mig.
Det är jobbigt att inte ha kontroll och det är jobbigt att konstant leva i anspänning inför att något hemskt ska hända. Boken är spännande och texten flyter på bra men avsaknaden av kapital gör att det ibland är lite svårt att förstå hur lång tid som har passerat. Betyget blir 4 av 5 monster.
Hoppas att den inte var baserad på verkliga händelser.
Vill man se bensprattel och färgsprakande dramatik i höstmörkret så är musikalen Moulin Rouge ett bra tips. Jag har sett originalfilmen många gånger och de på Rondo förvaltar historien väl.
Det är en halvnaken och storslagen föreställning i full fart. Snygga kulisser och en halsbrytande fart gör att man glömmer vardagen men köerna till garderoben efteråt tar en ner på jorden igen, betyget blir därför 4 av 5 glasdiamanter.
Bra avbrott från högra älvstrandens stilla vardag!
När man börjar närma sig medelåldern brukar det infinna sig dagdrömmar om att segla jorden runt.
Joshua Slocums standardverk Sailing Alone Around the World brukar vara den rekommenderade utgångspunkten för hugade amatörskeppare.
Det var säkert kul för honom att vara en av pionjärerna inom detta fält. Boken om bragden var dock så tråkig att jag gav upp efter att ha kommit halvvägs igenom.
Gissar att jag inte hade vad som krävdes.
Det är svårt att toppa tramskomedierna i Nakna Pistolen-trilogin men uppföljaren The Naked Gun gör ett ärligt försök att snubbla i deras fotspår.
Ordvitsar, nöjeshistoriska referenser och allmänt trams staplas på varandra. Ibland går det på tomgång och handlingen är kanske inte den djupaste men stundtals är det ändå riktigt kul. Betyget landar på 3 av 5 engångskaffemuggar.
Jag gissar att filmen var rolig att spela in.
Efter att ha kört en pipande hyrbil hela dagen så somnade jag till under Romeo och Julia-föreställningen på Folkteatern.
Så pjåkigt var det dock inte. Manuset är klassiskt, scenografin ganska smart och skådespeleriet ambitiöst. Det är ganska svårt att schabbla bort ett sådant här upplägg och det gjorde man inte heller så betyget blir 3 av 5 borttappade brev.
En trevlig kväll, trots att alla dog.
Plan B av Jonathan Tropper är som en helt okej dramafilm fast i romanform.
En grupp unga vuxna befinner sig i gemensam 30-årskris, livet blev inte som de hade tänkt sig och nu behöver de göra något åt detta. Handlingen är lagom förutsägbar, innehåller lagomt mycket förvecklingar och är lagomt intressant. Faktumet att det aldrig blir särskilt spännande men inte heller tråkigt gör att betyget landar på 3 av 5 klyschor.
Det finns andra böcker i hyllan.
Guide Levin 